Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vanligheten är kung i Sverige - det ska vi vara glada för

Victoria och Daniel är populära därför att de ser ut som vilket gulligt par som helst. Två unga människor som verkar barnsligt kära.

Annons

Jag lovar, ingenting annat än deras blyga leenden upprätthåller den rådande hajpen för monarkin.

Det är vanlighet som är kung i Sverige och det ska vi vara glada för.

Svenska filmer handlar om vanligt folk – rallybrudar, adoptivföräldrar, tonårstjejer eller kriminalpoliser.

Möjligen schlagerdrottningar. Möjligen tatuerade hackerdrottningar. Men fjäsk, aldrig.

Sverige är landet där det gjorts en film som heter ”Tjenare kungen”. På den nivån är det. Avslappnat.

1981 fick Carl XI Gustaf till exempel jobb som (ganska oduglig) diskare i Tage Danielssons ”Sopor”. Carl Gustaf spelas av komikern Brasse Brännström och kungen inser alldeles själv hur onödig han är.

I samma film kallar kronprinsessan Victoria (Lena Nyman) till presskonferens. Inte om sin förlovning – utan för att informera om att hon har släppt in skolbarn och pensionärer genom slottets bakdörr och att hon leder en hemlig rebellrörelse...

Svenska kungligheter är varken auktoriteter att göra upp med och sagofigurer att romantisera. Man föreställer sig inte ens att det, som i Storbritannien, går att hämta stoff till skandaler.

Silvias skönhetsoperationer gör ingen ”The queen”. Hon får nöja sig med att gestaltas av Christer Lindarw i ”Göta kanal”.

Kungaparets huvudsakliga arbetsuppgift har varit, och förblir förhoppningsvis även i fortsättningen, att producera material till tv:s och radions satirprogram. Eller som nu senast, till färska youtubeversioner av hovets förlovningsfilm.

Den uppvaktande skvallerpressen är förresten lika tacksam att driva med.

Tidigare kungar kan förekomma. Dock mest som bifigurer eller illustrerade historieböcker. Gustaf Skarsgård har varit såväl Karl XI som Kung Knut, i tv-serien ”Snapphanar” respektive biofilmerna om Arn.

Jonas Karlsson spelade Gustaf III i en tv-dramatisering och Oskar II dök upp i filmberättelsen om August Strindbergs liv.

Men de riktiga sagorna om prinsar och prinsessor står Hollywood för. Trots, eller kanske just på grund av, att USA inte har några. I stället lånar man som besatt.

Amerikanerna har glatt tillverkat både danska, spanska, italienska, afrikanska, romerska, engelska, franska, thailändska, grekiska och makedonska kungligheter. Faktiskt till och med svenska, i ”Queen Christina” om drottning Kristina, 1933.

Fast om nu Daniel och Victoria är så präktigt vanliga – så borde ju deras historia kunna dyka upp på bio den också. Vardagligt kärlekstrubbel mellan en gyminstruktör och hans kund. Om tjejens sturiga farsgubbe och hur svårt det är att hitta något vettigt boende i innerstan. Why not.

Det man kan oroa sig för är en eventuell Hollywoodversion.

From cabin to castle? In bed with a crown princess? Crazy about Vickan? Victoria and the viking? Saga of a North country boy? Snow prince? Royal workout? Four push-ups and a wedding? How I learned to dress like a brat?

Om så Spielberg vore regissören. Hur skulle man kunna låta bli att fnissa?

Mer läsning

Annons