Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Var rädd om dem som räddar liv

I snart 16 år har jag varit stolt dotter till en ambulanssjuksköterska, numera specialistsjuksköterska inom akutsjukvård.

Jag har fått höra historier av mina vänner där de själva eller någon kompis, förälder eller syskon till dem råkat illa ut. De kan ha ramlat på slalomskidorna i Kungsberget eller hamnat i en situation där någon blivit alldeles för full, drabbats av plötslig sjukdom, utsatts för misshandel eller blivit påkörda. Allt detta är exempel på situationer i vilka människan åberopar akut hjälp och ringer 112. Och då är det min pappa som kommer.

Det är min pappa tillsammans med en kollega; någon annans pappa, mamma, barn, syster eller bror. Det är de som inom 90 sekunder är på väg.

LÄS OCKSÅ: Vårdförbundet om nattjour inom ambulansen – "kan gå ut över personal och patienter"

Min pappa ställs varje dag inför situationer som vi andra kan vara tacksamma om vi bara behöver uppleva ett fåtal gånger under hela livet. Trafikolyckor, bränder, hjärtstopp, drunkningsolyckor, små barn som inte är kontaktbara. I majoriteten av fallen går allting bra, och pappa får göra sitt jobb; att rädda liv.

Men alla gånger går det inte bra. Ibland när pappa är på jobbet upplever han saker som många av oss aldrig någonsin behöver vara med om. Det är människor i tusen bitar, utspridda på en motorväg. Det är barn vars liv inte gick att rädda. Det är skärrade familjer utanför brinnande hus.

Detta är situationer som är möjliga varje gång pappa går till jobbet. Det går aldrig att förutsäga någonting. Men han måste vara beredd på allt.

Läs mer: Tar ni mer av min fritid känner jag mig kränkt!

Pappa, du är min största hjälte. Tack för allt du gör för alla oss andra. Tack för att du stöttar, visar medmänsklighet och värme gentemot människor som drabbas av chockartade händelser och djupa kriser. Tack för att jag får stoltsera med att vara din dotter när mina vänner berättar att det var du som kom när de ringde 112.

Det är anmärkningsvärt hur ni i ledningen på Ambulansen i Gävleborg inte anser att jobbet som min pappa och hans kollegor utför är värt fast betalning mellan 23 och 07 varje natt. Hur ni tycker att åtstramningar efter åtstramningar är rimliga.

Jag kan bara hålla med Maarit Eriksson (Torget 28 januari) och påpeka hur förkastligt och skamligt det är att ni behandlar era anställda på det här viset, i stället för att vara rädda om de personer som räddar liv.

Maja Klinga 

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare