Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Var snäll!

Vad ful du är. Vad sur du ser ut. Men vad har du på dig egentligen. Kollade du i spegeln innan du gick ut eller. Du, gå hem. Ja, sådär kan folk säga på krogen. Eller folk och folk förresten. Det handlar om killar som kommenterar tjejer i de fall jag känner till.

Annons

Eller så slår folk sönder saker. Krossar glasrutor. Tänder eld. River. Sliter. Hoppar på. I bättre (om man nu kan tala om bra i det här sammanhanget) fall på döda ting. I sämre fall på andra människor.

Hej vad kul. Lycka är att ha sönder. En busskur eller en människa.

Det är så fullständigt meningslöst kan jag tänka. Jag förstår inte varför. Alls.

Vad är det som driver en människa att gå fram till en annan människa och tala om hur ful den personen är? Vad är det som driver en människa att försöka elda upp ett dagis?

En jäkla massa negativ energi, typ, för att tala med Gävleaktuella Thomas Di Leva-vokabuläret. Kanske en massa ilska och svikna känslor och taskiga barndom och dåligt självförtroende och allt det där.

Det är inte lätt att vara människa, som man brukar säga, och det är det ju inte och kanske är det de som har extra svårt med det här att vara människa som går ut på krogen och dricker sig till nåt slags självförhärligande och sen känner att de vill tala om för nån som de tycker ser trist ut att den personen är ful. Eller är den som tycker att höjden av kvällsnöje är att dricka sig spännande på folköl och sen gå ut och sparka sönder papperskorgar.

Det kan vara så.

Eller så är det rätt och slätt idioter.

Jag kan inte förstå varför man tycker att det är så roligt. Varför man får för sig att säga en elak grej rakt i ansiktet på en vilt främmande människa. Eller varför man går igång på att ha sönder nåt bara för grejen att ha sönder det.

Det är liksom noll konstruktivt. Leder ingen vart. Annat än till ledsna människor och trasiga saker.

Det är ju inte direkt så att man genast ser mycket gladare ut när nån just påpekat att man ser sur ut (inte sällan har det direkt motsatt effekt).

Eller att världen blir finare och ett mer trivsamt ställe att vara på om man just har kastat stenar genom glasrutor.

Men så är det ju förmodligen inte heller meningen. Utan det handlar kanske om att just pysa ut en massa aggressioner som tumlar runt i en.

Men jag vet inte. Jag förstår det inte som sagt.

Jag bara tänker att det vore så mycket trevligare om folk vore snälla mot varann. Att de sa saker som att oj vilken fin tröja du har eller åtminstone höll inne med sin neggiga kommentar. Att de anslöt sig till typ Knit Up som stickar in trista lyktstolpar i färgglatt garn.

Ska det var så svårt? Att vara lite snäll och hygglig?

Jo. Det är ju det. Jag vet.

Men jag önskar att alla kunde försöka. Nångång.

Snälla?

Mer läsning

Annons