Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Varför är det bara vi unga som väljer att engagera oss?


Det jag inte kan förstå är hur så pass många vuxna människor väljer att kolla åt andra hållet när Sverige gör fel.

Det är ungdomarna som väljer att engagera sig och lägger alla sina tonårsproblem åt sidan, till och med skolan för att göra allt vad de kan för att hjälpa andra, rätta till Sverige. Albanerna som endast har livnärt sig på vatten fram till i dag, torsdag, väljer att sluta med även det. De lever i tält utanför Migrationsverket, Gävle, i minusgrader och försöker hålla sig på benen. De har i skrivande stund varit utan mat i 16 dagar. Du vet nog själv hur du brukar känna när du inte hann få i dig lunchen och det är ett bra tag kvar tills du får din middag. Tänk dig det fast 1 000 gånger värre, för om du äter ger du vika och blir skickad till döden.

Jag är 16 år och rädd för hur Sverige kommer att se ut när det är dags för mig att uppfostra mitt barn. Jag är rädd för det är så pass få personer som väljer att göra nytta. Jag kan lova att det inte är så svårt som alla tror.

Eftersom tillståndet hos albanerna blir värre för varje minut som går så tänker jag uppmana er till att skriva på namninsamlingar och titta förbi för att visa stöd redan i dag, eller till och med nu direkt efter att du läst klart. Du kanske ändå ska ut med din hund, varför inte gå dit och snacka med albanerna eller de ungdomar som ser till att vara där 24 timmar om dygnet? Fråga om det är något som behövs eller bara kolla så allt är okej. Så himla svårt kan det inte vara.

I mina ögon är det en självklarhet att ge bort mina sovsäckar som legat i källaren i några år och bara bildat dammhögar, till de hungerstrejkande som behöver det så mycket mer.

Som uppväxt i Sverige med förmåner vi inte ens ägnar en tanke åt så är det här det allra minsta vi kan göra. Det är vi skyldiga, eller hur?

För er som inte vet hur situationen i Albanien ligger till så kan jag kortfattat berätta. Det pågår en blodsfejd som är en del av ett medeltida lagsystem vid namn Kanun. Blodsfejd innebär att om någon i din familj förolämpar eller skadar någon från en annan familj finns det en sed som berättigar mord som hämnd. Polisen är bland de sista du kan lita på för en stor del av polisen är korrupt, det finns ingen eller inget som kan skydda dig. Det är alltså hit Sverige vill skicka tillbaka åtta albaner som med säkerhet har döden att vänta sig så fort de når albansk mark. Heja Sverige.

Om du ändå inte vill förstå hur allvarligt detta är, prova att sätta dig in i flyktingarnas situation. Föreställ dig att det var du som hade fötts i Albanien i stället för i Sverige. Du kommer kanske att bli torterad till döds för en händelse du inte hade något att göra med. Säkert är i alla fall att du kommer att bli mördad om du inte flyr till ett land som kan hjälpa dig.

Men när du äntligen når det mål du aldrig trodde att du skulle nå, så får du beskedet att ”tyvärr, vi litar på den korrupta polisen och du ska tillbaka till helvetet, tack för din tid i Sverige”. Det är inte mänskligt att göra sådant. Så snälla ni, detta är på allvar. Vill du leva i ett land där vi skickar tillbaka folk till döden? Vill du ha deras blod på dina händer? Jag vet att vi i Sverige vet bättre, vi vill inte vara tysta och smutsa ner våra händer. Vi kan så mycket mer än vad vi visar.

Jag är rädd för att behöva låta mitt barn växa upp i ett land där politiker har en invandringspolitik som går ut på att säga nej, med andra ord peka finger åt de som flyr för sina liv och behöver vår hjälp. Dessa människor har inget val, men det har vi. Höj din röst och visa ditt stöd, visa att detta inte är något du tänker tillåta ske i Sverige! Varje gest räknas.

Ingen människa är illegal!

Clara Larsson Forsberg, 16 år

 

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare