Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varför beskattas allmännyttiga stiftelser?

Annons

TV2 sänder nu sex onsdagar i rad program om Gränssprängarna i IK Sätra. Tack vare bidrag från Stiftelsen Adolf Grapes Minne med 100 000 kr kan klubben skicka handikappade ungdomar till fotbollscuper. Men framtiden är osäker då Skatteverket kräver stiftelsen på fem miljoner kr i skatt.
För all lagstiftning gäller att den måste stå i samklang med rådande samhällsvärderingar för att vinna allmänhetens förtroende och acceptans. Ett område där lagstiftaren inte har följt med i omvärlds- förändringarna är skattereglerna för stiftelser med allmännyttig verksamhet. Enligt gällande bestämmelser, som i sina huvuddrag tillkom i början av 1940-talet, kan en stiftelse vara begränsat skattskyldig om den främjar bl.a. vård och uppfostran av barn eller bedriver hjälpverksamhet bland behövande. För ideella föreningar är reglerna betydligt generösare. Om föreningen främjar ett allmännyttigt ändamål, t.ex. idrottsligt eller kulturellt, får den skattelättnad.
Sedan riksdagen krävt en översyn av reglerna för stiftelsers skattefrihet, tillsatte regeringen en utredning för att få till stånd en modernare lagstiftning, bättre anpassad till dagens villkor och samhälle. I SOU 2009:65 ”Moderniserade skatteregler för ideell sektor” föreslås att lika regler ska gälla för stiftelser, ideella föreningar och trossamfund samt att ändamålskravet för skattegynnande ska vara allmännyttigt ändamål.
Remissinstanserna var överlag positiva till förslaget. Även Skatteverket ansåg att enhetliga regler bör gälla för olika allmännyttiga organisationsformer, men ingenting händer. Ändå hade statsminister Fredrik Reinfeldt i regeringsförklaringen vid sitt tillträde 2006 betonat den ideella sektorns betydelse: ”Grunden för trygghet och gemenskap läggs i ett starkt civilt samhälle såsom föreningsliv, idrottsrörelser, kyrkor, samfund och ideella organisationer.
Stiftelsen Adolf Grapes Minne ger bidrag till humanitära organisationer såsom Röda Korset, kvinnojourer och cancerföreningar. Att beskatta allmännyttiga stiftelser kan väl inte ingå i Reinfeldts vision om det starka civilsamhället. Beskattning framstår som orättfärdig, särskilt som de bidragsmottagande föreningarna inte beskattas om de har motsvarande inkomster.
Stiftelser som bedriver social hjälpverksamhet lever i stor rättsosäkerhet. Regeringsrätten (numera Högsta förvaltningsdomstolen) har i rättsfallet RÅ 1981 ref 1:28 slagit fast att med behövande i detta sammanhang måste förstås person som är i behov av ekonomisk hjälp. Personen ska vara mindre bemedlad och det ska föreligga ett angeläget hjälpbehov. Innebörden härav, säger domstolen, får bedömas i förhållande till de trygghets- och standardkrav som vid olika tidpunkter är gällande i samhället.
Enligt vanligt språkbruk kan behövande naturligtvis lida brist på annat än pengar. Eftersom lagens förarbeten inte närmare angav innebörden av behövande, fanns det ingen anledning för Regeringsrätten att göra en så snäv tolkning. Den enskilde medborgaren är sedan länge i princip garanterad en skälig ekonomisk levnadsnivå enligt socialtjänstlagen och behoven av stöd från den ideella sektorn är därför främst av annat slag. De som behöver hjälp är de hemlösa, missbrukarna, de psykiskt och fysiskt handikappade, de våldsutsatta, brottsoffer och kriminella, isolerade invandrarkvinnor, de gamla, ensamma och andra utsatta grupper. Ändå är Regeringsrättens slutsats om att behövande tar sikte på ekonomiskt behövande – trots stark kritik i skattetidskrifter – fortfarande styrande.
Ett illavarslande tecken på att någon ny lagstiftning för stiftelser inte är nära förestående är de vid årsskiftet införda reglerna om skattereduktion för gåvor till stiftelser, ideella föreningar och trossamfund. Skattereduktion medges bl.a. om gåvomottagaren bedriver hjälpverksamhet bland behövande medan regeringsutredaren föreslog – under hänvisning till SOU 2009:65 - kriteriet social hjälpverksamhet eller liknande för att fånga upp verksamheter som tar sikte på hemlösa, sjuka, handikappade, missbrukare, allmänt hjälpbehövande i Sverige och i utlandet (se Brännpunkt i SvD och Skatteverkets replik den 9 resp. 11 januari). Att ändring av kriteriet enligt propositionen får övervägas i samband med beredning av förslagen i SOU 2009:65 förstärker intrycket av att frågorna handlagts i felaktig ordning.
Eftersom domstolarna synes ovilliga att tolka hjälpverksamhet bland behövande utifrån hur samhället ser ut i dag, måste skattelagstiftningen för stiftelser ändras snarast. Annars är risken stor att stiftelser ger bidrag till andra ändamål än som föreskrivs i stiftelseurkunder och stadgar för att undgå beskattning. Hjälpverksamhet bland behövande förknippas med en svunnen tid då ”fromma stiftelser” verkade bland samhällets olycksbarn. Det borde vara genant för statsmakterna att i en snabbt föränderlig värld låta rättstillämpningen styras av så ålderdomliga uppfattningar.

Tomas Attorps
f.d. lagman och ordförande i Stiftelsen Adolf Grapes Minne

Mer läsning

Annons