Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varför får bara fotboll ta tid?

Annons

Fotbolls-VM för herrar är över, och därmed också tv för tänkande, intelligenta människor.

Att påstå att den enda frizonen för tänkande människor är sport-tv är naturligtvis en överdrift och inte riktigt sant, men nästan. För var annars kan ett ämne få bre ut sig med sådan självsäkerhet utan att en nervös producent tittar på klockan? Med få undantag är sport i allmänhet och fotboll i synnerhet det enda som antas intressera människor till den grad att de vill se varje slow motion, varje analys, varje ritande expert och varje falskt Patrick Ekwall-leende.

Resten av tv-världen anpassas efter människor med koncentrationsförmågan hos en fotbollsfru med ADHD och intelligensen hos en deltagare i "Paradise hotel". Vissa segment av morgonsofforna är så korta och ytliga att gästen knappt hinner sätta sig förrän programledaren vill jaga bort dem, till förmån för nästa gäst som lika snabbt ska ut i kulisserna igen. Seriösa ämnen reduceras till korta soundbites, paneler analyserar nyheter med korta fraser som lika gärna hade kunnat vara tummen upp eller ner, och det säger väl något när en sådan som Frerik Skavlan anses vara en programledare som tar sig tid för att lyssna på sina gäster.

Men det är inte så att de enskilda programledarna är att lastas för snuttifieringen och ointresset för gästerna, även om vissa faktiskt ser ut att tycka att en gäst i bild stjäl värdefull kameratid från dem själva. Nej, det är hela tv-logiken som är inskruvad på att korta ner allt till intet, i övertygelsen om att vi, tittarna, inte orkar bry oss om ett ämne längre än tio sekunder.

Ironiskt nog är det tjugo män som springer efter en boll som har förmånen att få analyseras i detalj. Inte ens tv:s fristäder för djuplodning, som "Agenda", skulle kunna ägna en detalj i ett resonemang så lång tid utan att oroligt snegla på tittarens zappfinger. Men i fotbolls-tv kan en offside ältas och vevas runt runt tills korna går hem.

Jag menar inte att sportsändningarna ska kapas och ingå i snuttifieringsivern de också. Om något kan de utgöra en modell för hur andra ämnen kan expandera. Eterutrymme finns det numera gott om. Om så många timmar kan mjölkas ur fotboll, tänk då vad som kan göras med ett riktigt ämne.

Men de ändlösa analyserna av sommarens fotbollsfest är att föredra framför sommarens andra stora tv-arrangemang. Jag ser hellre slow motion-bilder på hur Svennis snyter sig än hör de sinnesslöa upprapningarna om buketter och diadem från det kungliga bröllopet igen.

***

Till sist: Kvällspressen haussar kampen mellan Anders Lundin och Lotta Engberg som hela svenska folkets allsångsvärdar. Men att Anders Lundin själv tar upp fighten, som han gjorde i direktsändning, är enbart självupptaget pinsamt. I livets alla viktiga val som håller oss vakna om nätterna, är detta åtminstone ett dilemma som är enkelt för mig att avgöra. Jag väljer ingen av dem.

Bra just nu: Bill Maher (pratshowvärd på HBO)

Sämre just nu: Att Edward Bloms nya matprogram bara går i radio. Vi vill se Edward nu!

Mer läsning

Annons