Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varför personligt påhopp?

Annons

Svar till Kennet Lutti
Det är med förvåning jag läser Kennet Luttis ledare i lördagstidningen och hans personliga påhopp på mig för de åsikter jag förde fram i ett inlägg på Gefle Dagblads kultursida som en kommentar till Björn Widegrens recension av den senaste boken om Olof Palme.
För det första känns det en aning unket att Luttis kommenterar något som skrivits i en annan tidning utan att ta med mitt debattinlägg. Luttis ledare måste uppfattas som besynnerligt av den som inte läst min text.
För det andra går Lutti till personligt angrepp och kallar mig bland annat för självgod, snusförnuftig och obildad. Samtidigt skriver Lutti: ”han ser väl sig som en av många likasinnade i den bildade överklass som naturligt föraktar Palme och hans efterkommande”. Hur Lutti får till det att jag är överklass övergår mitt förstånd. Morfar Kalle, banvakt, skulle nog funderat om han fått höra det!
För det tredje kommenterar Lutti inte mina åsikter om Olof Palme, kanske för att han inte hittar några motargument?
Dessutom försöker Lutti att ge mig en politisk känga: ”...Edlund, en gång moderat i karriären. Den gick inte så bra.” Vilken karriär?? Jag blev medlem i Moderaterna i mitten av 90-talet, var ersättare i kommunfullmäktige samt ledamot i Tekniska Nämnden och Bygg- & Miljönämnden. Om Lutti orkade med lite källforskning så skulle han inte behöva skriva så. Jag har aldrig siktat på någon politisk karriär – för mig räckte det att vara med och påverka. Jag avsade mig frivilligt, och i god tid före valet, senaste uppdraget som ersättare i kommunfullmäktige för moderaterna för att ge plats för yngre förmågor.
Mycket kan sägas om Palmes gärning som statsminister och partiledare för Socialdemokraterna. Efter hans för tidiga död målades nästan en helgonbild upp men den har vartefter solkats med nya avslöjanden. Till exempel, samtidigt som Palme protesterade mot kriget i Vietnam, användes svenska vapen av både amerikaner och deras allierade.
I den så kallade Boforsaffären var Palme desto mer inblandad. I samband med en fredskonferens i New York tog Rajiv Gandhi kontakt med Palme och förklarade att Indien ville köpa kanoner av Bofors (Indien var i konflikt med Pakistan). I samband med de efterföljande förhandlingarna uppmanade Gandhi Palme att sköta förhandlingarna öppet, samtidigt som Sverige (och således Palme) går med på att ge Indien ekonomiskt stöd i form av krediter o.s.v.. Hur mycket Palme sedan var involverad hittar jag inga uppgifter om. Men tydligen fann den svenska polisen tillräckligt för att ha Indienaffären som ett av sina huvudspår i utredningen av mordet på Palme.
Det finns fler frågetecken att räta ut kring Palme, till exempel IB-affären (registrering av svenska kommunister). Varför var Palme rädd för svenska kommunister samtidigt som han gärna umgicks med kommunister från andra länder?
Palmes mörkande av Geijers besök hos prostituerade råder det ingen tvekan om. För den som glömt kan jag påminna om att Olof Palme personligen tvingade Dagens Nyheter att dementera sin artikel om affären – trots att den var sann!
Men jag har fortfarande svårt att förstå varför Lutti går till så häftigt personligt angrepp mot mig! Kanske det beror på att jag offentliggjorde att han inte stannade för att släppa över fotgängare vid ett övergångsställe? Bilden av den store försvararen av solidaritet blev ju ifrågasatt och solkad...
Även jag kan göra personliga angrepp, vad sägs om det här: Det måste kännas skönt för AB att Luttis karriär som ledarskribent tar slut om några veckor, pension hägrar. Samtidigt undrar man nog över vad som händer med AB:s 15 miljoner i årligt tidningsstöd om Gävleborna åter börjar läsa AB när de upptäcker att Lutti slutat? Å andra sidan minskar kostnaderna kraftigt eftersom Lutti tillhör överklassen, åtminstone när det gäller inkomster.
Torbjörn Edlund
Fri debattör

Svar. En liberal författare skriver en bok om Olof Palme och får en uppskattande recension av en liberal redaktör, då rycker moderaten Edlund ut för att korrigera bilden av Palme. En reaktion med ryggmärgen.
Men Edlund hade inte många rätt i sitt försök att solka ner. Det var ju lite pinsamt, och okunnigt. Men Edlunds inlägg var ändå typisk för den sortens inskränkta borgerlighet som fortfaranda avskyr Palme. Och Edlunds inlägg var gängse Edlund; skriv först, tänk sedan.
Kennet Lutti

Mer läsning

Annons