Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Varg

Varg
Regi: Daniel Alfredson
Filmstaden, Gävle
Peter Stormare, Robin Lundberg, Marie Delleskog med flera

Annons

Elden som sprakar av torra kvistar, kokkaffe i kåsa, småsnål vind över fjället.
Det är en annan värld däruppe.
Och det är just det som ”Varg” handlar om egentligen tror jag. Om möjligheten att leva ett alternativt liv. Nära naturen. Att leva i samklang med den, vilket är att både ge och ta.

Som när renskötaren och samen Klemens Klemensen tömmer ur kaffekannan i marken och gör liksom en liten ålderdomlig ritual för att tacka naturens väsen.
Eller som när någon dödar den fridlysta vargen för att freda sin renhjord.
Men hur som helst, inte handlar då den här filmen om vargdebatten.

Den verkliga vargen är ensamvargen Klemens (Peter Stormare). En tunnhårig sur jävel i skäggstubb, ful skärmmössa och hellyhansentröja. En skoterryttare som drar fram över frihetens vita vidder. Som valt att leva detta ensliga liv, i en stuga med vedspis. ”Man kan fan undra vem det är som är utrotningshotad”, som han säger i en av sina längre repliker.

Klemens sköter sin brors renhjord med hjälp av den lika tystlåtna brorsonen Nejla. ”Prata och prata” muttrar Klemens när Nejlas mamma kommer för att hämta den skolkande tonårsgrabben till skolan.

I filmens första del lär vi känna människorna i den här familjen som står mitt emellan tradition och turistindustri – för Nejlas föräldrar driver också pensionat nere i byn. Det är där vi hör på tv-nyheterna att en varg hittats dödad.

I andra delen utreds det grova jaktbrottet. Polisen förhör Klemens. Publiken vet vad som hänt. Men hur viktigt är det, vem som är den skyldige?
Att den här långsamt berättade historien faktiskt är spännande har dock ingenting att göra med detektivarbete. Spänningen ligger i den ödesmättade stämningen. Den utrotningshotade livsstilen. Det överväldigande landskapet.
Som drama utspelar ”Varg” sig mer mellan människa och natur, än mellan olika personer.

Hollywoodstjärnan Peter Stormare är helt betagande i rollen som Klemens.
Han låter bara undantagsvis som en figur från Pistvakt.
Jag är mer tveksam till hur Robin Lundberg (Nejla) lufsar runt men också han växer mot slutet precis som sin rollfigur, ja precis som hela filmen gör.
Mest känns det konstigt nog som om jag sett en dokumentär. I det här speciella fallet ett mycket bra betyg.