Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Världens bästa städer

Efter 30 år av resande jorden runt har resejournalisten Andreas Strömberg fått flera favoriter bland världens städer. Här listar han sina tio favoriter, och berättar varför han gärna återvänder till dem.

Annons


Till restaurangen Il Fico återvänder jag, gång efter gång. Gränder, inga bilar, med en stämning tätare än i Lady och Lufsen. Husfasaderna är nötta, skavda under seklerna och tvättlinorna hänger kvar. Ingen annanstans på jorden kan man se ljuset strila ner från en tvåtusenårig byggnad som i Pantheon. Man ryser av historiens närvaro. Rom, jag älskar dig inte bara för att min mor växte upp här - utan för du i mina ögon är världens vackraste och häftigaste stad att upptäcka som turist. Gång efter gång.

 

 

 



I East Village kan man njuta av latinska restauranger. Margaritadrinkarna och ruset på den snygga grannbaren kostade tre dollar. Vandringen norrut i New York-kvällen var fuktigt sommarhet, förbi gatubrunnarnas pysande ånga. Spontan nattvickning i Chinatown, som en filmscen under gula neonljus. Dans längs trottoaren av ren spontan lust. Ingen stirrade konstigt, stämningen är alltid så underbart fri och laddad i denna världsmetropol.

 

 

 



Bronset går till Prag. Ölen rinner konstant ur kranen på 1600-talspuben i gränden nedanför slottet. Den färska och sötbeska smaken får tiden att stanna under dessa sekler gamla valv. Rosa och pastellgröna fasader ser ut som kulisser från en 20-talsfilm. Att vandra över Karlsbron under lyktornas aprikosgula sken på kvällen, är overkligt romantiskt.

 

 

 



Diset är som en tjock silvergrå hinna över det lilla torget i Dorsoduro en kulen novembermorgon. I dessa kvarter är Venedig som mest avklätt och osminkat. En potatissäck lyfts ur en liten transportbåt upp på kajen. Läser Döden i Venedig av Thomas Mann till morgoncappuccinon i ett minimalt barprång med "locals". Studenter på väg till universitetet strosar över Accademiabron då en lastbåt tutar med mistlurarna i dimman.

 

 

 



Spårvagnen över Nob Hill, vidare med båten till världens häftigaste museum: Fängelsernas fängelse Alcatraz. De äldre humoristiska, homosexuella i Castrokvarteren. Och Haight-Ashbury, där hela flower-powern startade en gång, gör mig sprittande glad i denna superspännande och backigt konditionskrävande stad.

 

 

 



På sjätte plats hittar vi en stadsarkitektonisk triumf. Tunnelbanestationer som sticker upp i glas, putsade gatstenar i gamla staden och "Befria-Baskien" banderoller utanför reggaebarer. Det dallrar av ungdomligt politiskt engagemang. Den tidigare tunga varvs- och industristaden är som omklädd till bal, sedan Guggenheimmuseet stod klart 1997.

 

 

 



Frans och de andra bohemiska bekanta i Amsterdam gör stämningen 70-talsaktig. Vi glider fram i kanalbåtar. Galenskap och sjaskighet blandas i de röda kvarteren. Batiklampor och Benny Webster på saxofon på caféerna. Här andas man hippieerans sista andetag, en dos trotsig medicin mot all jante- och lagomhet.

 

 

 



Ormen på torget Djema el Fnaa ringlar kring halsen och möter mina skräckslagna ögon. Doften av kolgrillat genomtränger näsborrarna liksom den orientaliska musiken av skallror. Vattenbärarnas posering för fotograferande turister och matthandlarnas sista utrop från hålet i väggen är som från "Tusen och en natt" - i Marrakech. Hela bilresan tillbaka till Agadir sitter jag och vännen George uppfyllda och stumma av alla intryck.

 

 

 



Klongbåten studsar fram på Chao Prayafloden i den tropiskt fuktklibbiga morgonrodnaden. Ingen annan storstad än Bangkok har dessa ruckel på pålar bredvid ståtliga tempel som Vat Arun och exotiskt kaos med sprattlande nyfångade fiskar i de kinesiska prången, superbillig och lustfylld shopping i MKB-gallerian. Morgondoppet i hotellpoolen på 18:e våningen är surrealistiskt och häftig här.

 

 

 



Morgonmarknaden på Portobello Road känns som blandning av trivsam lantutflykt och världens mest internationella loppmarknad. Barerna i Soho på kvällen, hotellet med sin stilfulla gentlemannacharm och sammetsgardiner. Världsmetropolen London känns alltid intim, trots att den breder ut sina tentakler i tiotals mil.

Mer läsning

Annons