Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Växte upp i en av landets största familj

Amanda, 16 år, och Nathalie Björklund, 18 år, i Gävle har vuxit upp i en av Sveriges största familjer. De berättar om hur det är att leva i en familj med 17 helsyskon och 24 barnbarn.

– Jag har aldrig behövt känna mig ensam. Det har alltid funnits någon att prata med, säger Nathalie.

Familjen Björklund i Gävle brukar kallas Sveriges största familj. Mamma Mait fick sitt första barn när hon var 20 år och sedan fortsatte barnen att komma.

I dag är barnen mellan 14 och 37 år. Det är bara fyra av dem som bor kvar hemma. Nathalie är nummer 14 i syskonskaran och Amanda är näst yngst.

– Det känns helt normalt att växa upp i en stor familj, vi vet inget annat, säger Amanda och slår ut med armarna.

Vi sitter i familjens rymliga vardagsrum i en svart hörnsoffa i skinn. De bor i en tegelvilla i Sätra med åtta sovrum.

– Jag hatar att vara ensam och trivs med att ha mycket folk omkring mig, säger Nathalie

Åldersskillnaden är stor mellan syskonskarans äldsta och yngsta. När de yngsta föddes hade de äldsta redan hunnit flytta hemifrån.

– Som mest har vi bott 14 syskon under samma tak. Tror jag, tillägger Nathalie tveksamt.

Storebrors Mickes första barn är bara några månader äldre än Amanda.

– Jag var faster redan när jag föddes, säger Amanda och fnissar.

Den lilla fastern gick i samma klass som sitt syskonbarn fram till sexan.

– Det var kul, vi lekte mycket.

Amanda och Nathalie har inte riktigt reflekterat över hur det är att växa upp i en stor familj.

– Det är klart att det bråkades en del när vi var yngre. Man blev avundsjuk om något syskon fick något, det blir liksom aldrig riktigt rättvist när man är så många, förklarar Nathalie.

De är också vana vid att inte ha föräldrarnas odelade uppmärksamhet.

– Man har fått lära sig att vänta på sin tur, säger Amanda.

Nathalie håller med.

– Jag har aldrig gjort saker ensam med mamma och pappa. Gick vi på bio eller gjorde något, var vi alltid flera syskon.

Omedvetet har de ändå sökt sina föräldrars närhet.

– Vi somnade ofta i soffan när de satt och tittade på tv eller tassade in till deras sovrum på natten, men varje morgon vaknade man alltid i sin egen säng. Det måste ha varit ett jäkla bärande för mamma och pappa, säger Amanda och brister ut i skratt.

På skolavslutningar och andra tillställningar i skolan brukade föräldrarna följa med de yngsta barnen.

– Kunde inte mamma och pappa fanns det alltid något äldre syskon som kunde följa med eller hjälpa till med läxorna. Det var alltid fullt vid köksbordet, säger Nathalie.

Sedan har det funnits saker som har varit svåra för familjen att göra.

– Vi har aldrig åkt på semester tillsammans allihop. Det skulle bara inte gå. Men när vi åkte och badade brukade pappa skjutsa oss i en gammal chevabuss, berättar Amanda.

Amanda och Nathalie har aldrig upplevt att deras familj är speciellt annorlunda mot andras. Och de har inte blivit retade.

– Men våra äldre syskon fick höra mycket skit och de blev retade i skolan. Det var väl egentligen deras föräldrar som sa taskiga saker och sedan tog barnen efter, säger Nathalie.

– Våra kompisar tycker tvärtom att det är coolt att vi kommer från en stor familj.

Att växa upp i ett hem med många äldre syskon har många fördelar, anser Amanda och Nathalie. Det är tack vare sin stora familj som de är bra på att dela med sig, visa hänsyn och ta hand om andra.

– Mamma och pappa har gjort ett bra jobb. Jag fattar inte hur de har klarat av det! säger Nathalie.

– Ja, tänk att mamma har fött 17 barn. Det är inte klokt när man tänker efter, instämmer Amanda.

Det är trist och tomt när de äldre syskonen flyttar ut en efter en.

– Det känns som att vår familj har splittrats eftersom nästan alla våra syskon har fått egna familjer, säger Nathalie.

De flesta syskonen bor kvar i Gävle. Alla håller kontakten och försöker att träffas vid högtidsdagar. Och barnbarnen är ofta på besök i den Björklundska villan.

– Men du och jag kommer aldrig att splittras, tillägger Amanda och lutar huvudet mot sin systers axel.

De säger att de är varandras bästa vänner. Systrarna har varsin blogg som de hjälper varandra med.

– Vi har alltid delat rum och det har vi fortsatt med, trots att vi skulle kunna ha ett varsitt nu när våra syskon har flyttat, säger Amanda.

Snart ska de i alla fall flytta till ett varsitt rum, för Nathalie är gravid och väntar barn i december.

– Jag var jättenervös när jag skulle tala om för mamma att jag var gravid. Först skickade jag ett sms, men mamma blev glad och uppmuntrade mig att behålla barnet. Hon och pappa har lovat att stötta mig och köpa grejer till babyn, säger Nathalie som planerar att ta ett uppehåll från studierna på gymnasiet.

När jag ber tjejerna att visa en bild på hela familjen, visar det sig vara lättare sagt än gjort. De har inget ett foto där alla finns samlade. Nathalie letar fram tidningsklipp från Land och Allas, där nästan alla syskonen är med.

– Varje jul träffas vi. Men nu får vi inte plats alla samtidigt, det kommer nya barnbarn hela tiden, så vi får dela upp oss.

Hur många barn vill ni ha?

– Två, det känns lagom, säger Nathalie.

– Jag vill kanske ha fem, absolut inte 17, säger Amanda med eftertryck.

Du kan följa systrarna via deras bloggar: och