Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vem är polis?

/
  • Att lita på? Rasism, dumhet och fördomar; polisen har några problem, och utfallet av

Annons

Den grundläggande frågan, där svaret bygger eller raserar förtroenden, kan enkelt formuleras: Är vi lika inför polisen?

Homosexuella och heterosexuella? Vit medelklass och betongens utpekade utanförskap? Den diskreta borgerligheten i Djursholm och arméerna av arbetslösa i Rosengård?

Olikheterna inför lagen är tillräckligt dokumenterade, men hur är det med förarbetet? Ges alla som dras in i polisens garn samma chans att försvara sig, förklara sig och friskriva sig?

Svaren kan inte enkelt hämtas hem från de senaste pinsamheterna i Malmö och Göteborg. Ett tag till får de ses som undantag, inte som regel.

Men vore rasistpoliserna typiska är rättsamhället illa ute. Är de strippande piketkonstaplarna i Göteborg, med tjänstevapnen som barnslig sexuell dekoration, representativa kan omdömen långt upp i hierarkierna ifrågasättas. De nakna poliserna hade jobbat i många år och ansågs lämpliga att få pikettjänst; där placeras väl bara de särskilt dugliga och kloka?

Och vilka signaler sände ”Neger Negersson” och ”Oskar Neger” till de 50-tal Malmöpoliser som samlats för att vidareutbilda sig?

Var det ens på allvar, eller bara en pliktskyldig genomgång och påminnelse om att polisen är till för oss alla? Och vars viktigaste utåtriktade uppgift är att uppträda lika mot var och en?

Eller bara något man kan peka på när polisernas människosyn hamnar på löpsedlar och i tv:s debattprogram?

En lätt uppgivenhet sprider sig när polisens vardag visar sig vara en hopplös sörja av rasism, enfald och långt gången omdömeslöshet. Och inget lättar av att polisledningen, och åklagarna, i Malmö varit konsekvent överslätande och ursäktande.

Polischefen, som så dekorativt gick ut med att han ”skämdes” över sina konstaplars förfärliga ordval, fick strax ställas vid samma skampåle; han visste men hade inte gjort något åt eländet.

Den som frågar varför går strax ner sig i oro för hela tillståndet i hela kåren. Toleransnivån inåt verkar var oändlig.

Och sedan, när Sydsvenskan grävde vidare i dynghögen, plockades den ena stinkande händelsen efter den andra upp ur avträdet.

God tro är, tills vidare, det enda möjliga.

Mer läsning

Annons