Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vem tar vem, och fas 3

Annons

Partiets höger väljer Mikael Damberg, den splittrade partivänstern har svårt att bestämma sig. Sommestad är mest spännande, och pratar politik. Pagrotsky är smart, skicklig och känd. Veronica Palm är från Stockholm, Morgan Johansson har nog gjort bort sig.

Och i mitten: Eneroth, Nuder, Österberg, Ylva Johansson. Alla är lite vaga och bleka kompromisser.

Några positionerar sig. Pagrotsky sänder ut debattartiklar, Damberg flyger till Göteborg för några minuter i det gapiga Debatt. Johansson vill, säger hon, vara med, Eneroth har svårt att lyfta och Österberg har inte sagt ett ord om någonting. Så det blir väl han.

Aftonbladet har sökt igenom arkiven och funnit Anders Sundström. Senast känd från teve för sin frikostigt tilltagna lön och alla sina extra. En galant folkrörelsearbetare. Är han en möjlig partiledare? Är det så illa? Efter tio minuter i rampljuset har medierna återfört honom till Folksam.

Damberg har sänt ut några försiktiga meddelande om att han är intresserad. Sommestads genomtänkta analyser och lätta handlag också med svåra frågor antyder ett helt nytt ledarskap och ett tilltal som borde locka. Hon kan lyfta partiet ur den dvala Sahlin lämnat efter sig.

Men för de manliga teckentydarna väger hon för lätt. Det kan också handla om rädsla.

Åh, denna ångest inför det oundvikliga! Att, efter 50 års hårt arbete befinnas värdelös, umbärlig, off, överflödig. Och för gammal. Att tvingas lämna över till 70-talister! Att köras ut. Tungt.

Men den som lever får se, och jag fick en genialisk idé (snilleblixt) som dels genererar säkra inkomster (i stället för devalverad pension) dels ger mig och hundratals andra en meningsfull sysselsättning. Arbetsmarknadsministern kommer att tacka mig, och nästa gång Reinfeldt dyker upp i Gävle möts vi. Jag, en härlig entreprenör!

Så här. Den nya skojarbranschen erbjuder de utfasade i tredje stadiet något håglöst och meningslöst. Virka, lösa korsord, skriva en ”livsbok”, skapa sig en e-postadress och dricka kaffe. Rena folkföraktet, men bra betalt för den som inte har något samvete.

Jobbfabriken, med filial i Gävle, är då en fin inspirationskälla. 600 utfasade á 5 000 i månaden, (i hela landet) det blir några miljoner. För knappt någonting.

Jag kan erbjuda detta: En gedigen kurs i att skriva insändare, recensioner, debattartiklar (om fas 3), ledarartiklar, vanliga berättelser och berättelser om djur (gärna katter) artiklar om lycksökare (i fas 3-branschen) och konsten att formulera ett cv som varje arbetsgivare tar till sitt hjärta.

Jag har också vissa (inte så omfattande) kunskaper i data.

Därtill ges en genomgång av tryckfrihets- och yttrandefrihetsgrundlagarna. Vi kan läsa högt. Oumbärliga kunskaper för den som i dag inte vågar kritisera dessa hycklande lycksökare som gör sig förmögenheter på fas 3.

Jag erbjuder, kort sagt, ordvrängeri när det är som allra bäst.

Full gas över isen, rakt mot vargtiken. Sedan överkörning och brutna revben, brutet ben, krosskador i huvudet. Tappra jägare, de som jagade vargen.

Och polisen står, som alltid vid tjuvjakt eller grovt jaktbrott, utan spår. Varghatet delas av många och att sätta dit någon som minskat beståndet är otänkbart. Lika söker lika, och gillar lika.

Hur skall det här övergreppet kategoriseras? Simpelt varghat? Idioter på skoter? Vedervärdigt djurplågeri?

Grovt jaktbrott, säger polisen, men den lite vaga etiketten rymmer inte en bråkdel av den råa, blodiga verkligheten. Jaga, köra över, slå ihjäl. Det är svårt att förstå hur de där marodörerna är funtade. De avviker väl. Eller inte.

Diktaturerna låter sina kreatur öppna eld mot den egna befolkningen. Döda i Bahrin, Libyen, Tunisien, hundratals skadade. Men de legitima kraven går inte att hejda, en möjlig frihet kan aldrig slås ner. Det vet egyptierna.

Men ännu tystnad, eller förvirring i Washington och Bryssel. Men det är nu, när regimerna sänder soldater och stridsvagnar mot demonstranterna, det oreserverade stödet behövs. Sedan, när det är för sent eller tyrannen störtats, klingar lyckönskningarna falskt.

Öppna ölkranar, och friskt flöde till eftertankens kranka ekonomi. Brynäs klarar sig ett tag till, och när juridiken läst igenom handlingarna återgår serveringen till normalitet, minus oredan och dansen på bordet. Det kommer aldrig att hända igen.

Att kommunen, efter en fullständig seger, envist letar fler missar hör kanske till, men de senaste detaljerna verkar inte var så mycket att hetsa upp sig för. Lite småmissar, som i all yrkesverksamhet. Ord mot ord, och orden får vägas in i den nya organisation som skall återställa ordningen, skumma av ölen och strama upp matlagningen.

Hantverkarna letade efter några gångjärn, för att fullborda sitt storstilade verk. Annars stod det skinande nya köket där i all sin glänsande prakt. Plats för grytor och lock, en häll som gjord för kokkonster, en fläkt som blåser liv i anden och fina, putsade grå vitvaror. Det är fullbordat.

Mer läsning

Annons