Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vem vinner på kriserna?

EU-kommissionen häller några hundra miljarder över finansmarknaden för att väcka liv i den svårt plågade europeiska ekonomin.

Annons

Ett försök att skapa nya jobb och, meddelar minister Littorin, helt i linje med den väg Sverige valt. EU följer alliansens ekonomiska politik och gör den till hela EU:s. Littorin är skrockande förtjust.

Men ännu har regeringen inte gjort någonting, mer än att hänvisa till den budget som presenterades i september. I dag, när varslen hotar att störta landet ner i historiskt hög arbetslöshet och en ekonomisk kris som överträffar 90-talets, har den förvandlats till makulatur.

Men budgeten avtäcks först i januari, oavsett hur verkligheten vränger till den ekonomiska karta som vecklades ut i somras.

Bristen på handling, avsaknaden av ideer, tomheten i några tafatta förslag, den avvaktande, nästan tillbakalutande lojheten – och så en kris som blir värre för varje dag; det borde innebära härliga tider för oppositionen.

Så faller några opinionsundersökningar ut; alliansen växer en aning, oppositionen backar en smula. Försprånget har reducerats till sådär 10–11 procent. För några månader sedan var det 17–18. Men tio procent är ändå ett jordskred och förvandlar alliansen till rester.

I går nya siffror från Sifo; Sahlin samlar drygt 40 procent, Reinfeldt 25. Avståndet mellan blocken mäts upp till elva procent. Ett gigantiskt försprång och inte så mycket till tröst för alliansen. Den ligger några mil efter.

I gruppen ”män över 65 år” har Sahlin förlorat tio procent och gruppen ”män” har fem procent övergett partiet. Är det ”män” som har svårt med kvinnor, eller skall återtåget analyseras i politiska termer?

De som söker svar finner några lätt identifierade: Det olyckliga utspelet om vänsterns opålitlighet. Den pinsamma reträtten. Upprördheten ute i landet efter degraderingen av Ohly. Sahlins och hennes vänkrets torftiga analyser av vad partiets medlemmar och sympatisörer prioriterar. En sorts brist på verklighetskontakt avslöjad. Sahlins vädjande och bedjande retorik faller sönder. Trovärdigheten smulas sönder och mals ner i verbala självklarheter.

Inget blir bättre av turneerna med miljöpartiet. Bara frågor om Ohly och regeringsalternativen, vagt eller inget intresse för Sahlins politiska vardag.

Med en regering som inget gör förlorar socialdemokratin väljare. Ett framtidsscenario spelas upp: krisen fortsätter, regeringen gör ingenting – och Sahlin tappar ännu fler väljare. Kanske är hon en medgångspolitiker, bäst i vackert väder, när matchen inte gäller något. En smula tröst i detta; det är allvar först i september 2010.

Mer läsning

Annons