Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Verkligheten med den nya a-kassan

Den nya a-kassan drabbar allt fler. Jag fick häromdagen ett telefonsamtal från en upprörd ensamstående kvinna. Hon jobbar, men har bara deltid och ibland bara timmar, men hon vill jobba och helst ha en heltid, men hon är 59 år. Det är stopp. Heltider går till yngre.

Annons

Samtidigt berättade hon för mig att arbetsförmedlingen i princip kräver att hon har heltid för att i fortsättningen få a-kassa. Det hjälper inte att hon jobbar 67 procent i veckan. I stället har hon erbjudits att söka de 189 lediga arbeten som finns inom hennes vårdyrke i Sverige.
Hon ska alltså med en lön på 13 000 kronor i månaden dels betala sin hyra där hon bor, resa till någonstans i Sverige, om hon nu över huvud taget får ett heltidsjobb vid sin ålder, då med resekostnader och ett veckoboende. Om inte försvinner a-kassan. När det inte går att få ett heltidsarbete i hemkommunen efter många försök varför skulle det då gå i Ystad eller Piteå?
Är detta rimligt? Självfallet inte, men det är den politik som alliansregeringen bestämt sig för och där allt fler drabbas.
Tryggheten är borta. Människor som gör sitt bästa förnedras.
Den här kvinnan berättade för mig att hon arbetat inom barnomsorgen i drygt 35 år. Hon har till och med fått guldklocka från kommunen för att hon jobbat så troget. Nu är hon rädd att hennes ekonomi ska rasa samman. Hon har svårt att tänka sig att arbeta någon annanstans i landet än där hon bor och bott i hela sitt liv.
Människor som gjort rätt för sig förföljs i dag av arbetsförmedlingen och a-kassan. Inte på grund av elakhet utan för den sittande högeralliansregeringen bestämt ett nytt regelverk, ett regelverk som inte fungerar i praktiken. Det handlar inte om en jobblinje utan om straffarbete.
Detta sker allt medan regeringen slår sig för bröstet för att den så duktigt kunnat sänka skatten, men för vanliga löntagare tas skattesänkningarna med råge tillbaka med nya avgifter och pålagor. De som drabbas hårdast är lågavlönade och kvinnor.
Jobbar du i kommun eller landsting och är kvinna är du oftast deltidsarbetande. Tidigare gick det att få a-kasseersättning för deltidsarbetslösheten. Nu har den nya trygghetsregeringen begränsat detta till futtiga 75 dagar. Allt medan alliansregeringen vinglar på i sin a-kassepolitik.
Just nu står vi inför en lågkonjunktur. Allt fler varslas och väntar på arbetslöshet. Hur har alliansens tänkt sig fixa deras trygghet? Ska de gå från hus och hem? Eller är det socialen som gäller för dem som drabbas? Nu när så många lämnat en a-kassa som tidigare fungerade som den omställningsförsäkring den måste vara. Sven Otto Littorin säger inget. Fredrik Reinfeldt tiger och Maud Olofssons sprudlande talföre har förstummats.
Bakom allt som händer fortsätter människors vardag. I allt som sker drunknade uppgiften om att regeringens a-kassepolitik innebär att statskassan kunnat spara minst 11 miljarder kronor detta år.
Samtidigt föreslås skattesänkningar på ytterligare 15 miljarder som mest gynnar de som bor i storstädernas ”fina” förorter: Täby, Djursholm eller Vellinge fö ratt ta några exempel.
Det är inte bara så att den arbetslöse måste betala mer till en försäkring som ger sämre ersättning. Numer ska den som blir arbetslös tvingas att byta yrke eller flytta från sin hemort för att skaffa nytt jobb. Oavsett familj, bostad eller socialt nätverk. Om inte, finns risken att den redan ihåliga a-kasseersättningen dras in.
Grundprincipen i en fungerande och rättvis försäkring måste vara att alla ska betala efter förmåga och få tillbaka efter behov.
Högeralliansens synsätt på trygghet tycks vara det helt omvända; ta från de svaga och ge till de starka. Det är deltidsanställda och ensamstående kvinnor som fått ta den tunga smällen. Det vi ser är klasspolitik, inte jobbpolitik.

Mer läsning

Annons