Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi kan unna oss att bli imponerade av The Deer Tracks

Annons

I veckan berättade Gävlebandet The Deer Tracks om sin hektiska höst med ett väldigt farande mellan olika spelningar. Om ett par veckor typ åker de till Japan, där de ska göra fyra konserter och två av dem var redan utsålda.

Man bara oj satan.

Men så tänker man på det där att japanerna ju verkar älska allt som är svenskt, det vet man, och så tänker man att det är ju inte så konstigt om de älskar The Deer Tracks, de är värda att älskas.

Men nu är det förstås inte riktigt så enkelt.

I en artikel i en tidskrift som heter Stim magasinet (som, inte helt oväntat, ges ut av Stim) kan man läsa om svensk musik i Japan och där konstaterar Maia Hirasawa, som har japanskt påbrå och som bodde i Japan 2010, att ”svenska massmedier gillar att skriva om artister som åker till Japan och framhäver gärna att de är stora där, men när man kommer dit så vet ju inte gemene man vem Lykke Li eller Mando Diao är. 99 procent är fortfarande inhemsk japansk musik”.

Däremot finns det ett antal svenska låtskrivare som intervjuas i artikeln och de kan berätta om japanska listettor (vi pratar flera miljoner sålda skivor här) och om att det är kul att jobba i Japan. Fredrik Hult förklarar till exempel att han har större frihet och kan lägga in nästan vad som helst i låtarna: ”Saker man inte skulle våga lägga in i Sverige. Eftersom låtarna får vara längre kan de hoppa i intervaller och ha många olika hookar. Du kan använda sitar och brass i samma låt, det tycker de bara är coolt”. Hans kollega Fredrik Samsson tror att de svenskskrivna låtarnas popularitet i Japan beror på svenska låtskrivarnas melodikänsla: ”Vi har bra melodiuppfattning i Sverige. Mycket kommer från vår gamla folkmusik som egentligen är ganska enkelt. Plus att det finns ett visst stråk av vemod, och i Japan gillar de melankoli”.

Det blir förstås inte bara roligt att jobba, låtskrivarna skrattar förmodligen hela vägen till banken också eftersom den japanska marknaden är så stor. 10 000 sålda skivor i Sverige är mycket, men för att räknas som stor i Japan krävs ett par hundra tusen sålda skivor, konstateras i artikeln.

Och nu ska alltså The Deer Tracks fara ditbort och frälsa japanerna med sin ”norrskenselektronica” som de så vackert själva kallar sin musik.

De blir måhända inte ”big in Japan” i den bemärkelsen att deras skivor säljer i flera hundra tusen ex. Men nog kan vi rätt enkelt föreställa oss att åtminstone 10 000, eller vad fasen 100 000, melankoliska japaner förtrollas av The Deer Track säregna, sprött vackra sound.

Och det är stort nog. För ett band från Gävle.

Så vi kan gott unna oss att bli impade tycker jag.

Mer läsning

Annons