Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi måste kännatill vår historia

Annons

1 december 1955 vägrar Rosa Parks ge upp sin sittplats på en buss i staden Montgomery, Alabama, till en vit man – en händelse som räknas som starten på den moderna amerikanska medborgarrättsrörelsen. 1963 höll Martin Luther King sitt berömda tal ”I have a dream” och de flesta av oss känner igen namnen Malcolm X, Louis Farrakhan, Black Panthers och Nation of Islam, men hur hängde dessa personer och rörelser ihop?

DOX dokumentären ”The black power mixtape 1967–1975”, som ligger på svtplay till och med 24 november, har nu lärt mig hur det var. Göran Hugo Olsson har letat i SVTs arkiv. Och funnit. Dokumentären är gjord av svenska filmklipp från de här åren, filmer som kompletteras med kommentarer av i dag ledande afro-amerikanska artister, aktivister och forskare – vilka inte kommenterar de egentliga bilderna utan förhoppningar, teorier, utgångspunkter som fanns då, och som finns nu när man ser tillbaka på historien.

Det är en dokumentär som skiljer sig från andra. Och sällan har jag lärt mig så mycket genom ett enda program. Det är nåt med hur perspektivet är lite från sidan, eftersom det är svenska filmares bilder, samtidigt som kommentarerna fyller i det vi kanske missat.

Filmen väcker en massa tankar hos mig, inte minst om kvinnors rättigheter. De som brukar komma i skymundan när det handlar om mänskliga rättigheter, vilket ofta till slut visar sig handla mest om män. Jag tänker på Susan Faludis bok ”Den amerikanska mardrömmen” som handlar om hur synen på jämställdhet blev mer konservativ i USA efter 9/11.

Jag tänker på sonens datorspel där amerikanerna är the good guys i alla krigsspel och the bad guys är från Mellanöstern (alla män, oavsett onda och goda). ”Ja, hur skulle man annars göra?” säger 16-åringen och vi pratar om hur det skulle vara om både hjältarna och bovarna var kvinnor och män med olika hudfärg.

Jag tänker på boken ”Niceville” av Kathryn Stockett, som nu går som film, som skildrar förutsättningarna för svarta hembiträden i amerikanska södern på 60-talet. Och min kollega Emilys mammas kommentar, som afroamerikan i New York, när hon sett filmen; ”Men det är ju så fortfarande!” ”The black power mixtape” är en viktig film eftersom vi måste känna till vår historia om vi ska kunna göra skillnad. Som en av kommentatorerna, Sonia Sanchez, säger: ”[...] det här är det livslångt arbete. Vi måste prata om den procent eller de 5 procent som styr allt. Vi har mycket att göra, och vi får ingen lön för mödan. Lönen är vetskapen att man efterlämnar en bättre värld till sina barn. Och har man inga barn så ger man andra en bättre värld.”

Ellen Landberg

Bäst just nu:

Såg en bit av första programmet av andra säsongen av ”Så mycket bättre”, gillade det för värmen och glädjen.

Sämst just nu:

”Anno 1790” - teatraliskt och trist. Synd.

Mer läsning

Annons