Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi måste våga tänka nytt

LAS har lett till en framväxt av tidsbegränsade anställningar och anställningar via bemanningsföretag, skriver Marina Alfredsson-Bror (C) och Anders W Jonsson (C) i ett svar till Erik Mäki, SKTF.

Annons

Vi har aldrig påstått att LAS är hela förklaringen till den höga svenska ungdomsarbetslösheten. Brister i utbildningssystemet liksom lönesättningen är också förklaringar. Men påståendet från SKTF att LAS på intet sätt stänger ut unga från arbetsmarknaden är något märkligt.

Unga stängs ute genom anställningsformer som kringgår krav på fastanställning och genom turordningsregler. Oavsett hur många unga det är som antas fått avsked på grund av turordningsreglerna så har de en klart utestängande effekt för den som är ny på arbetsmarknaden. Du får inte ett fast jobb alls och det är djupt orättvis.

LAS har lett till en framväxt av tidsbegränsade anställningar och anställningar via bemanningsföretag. Allt för att arbetsgivarna vill slippa kravet på fastanställning, många gånger på grund av osäkerhet.

På senare år har en mängd olika anställningsvarianter för att undvika LAS tillkommit. Det innebär höjda trösklar för unga och andra nykomlingar på arbetsmarknaden.

En tidsbegränsad anställning kan de få, men när det gått ut är de svartlistade på arbetsplasten, fler år framöver, för att inte bli inlasade.

Ett välkänt faktum i till exempel mediebranschen där det är satt i system att rotera mellan minst tre arbetsgivare under en treårsperiod för att undvika inlasning på någon av arbetsplasterna.

Vi måste våga tänka nytt. En lagstiftning från tidigt 70-tal med en helt annan arbetsmarknad måste få ifrågasättas.

Det gäller att hitta nya kreativa lösningar för att komma åt problemet.

Ett förslag har varit ungdomsavtal där regler om uppsägning är det samma som under en provanställning, i utbyte mot avgångsvederlag i form av två månadslöner.

Det vi skulle önska är en bred diskussion som kunde resultera i regler anpassade för 2000-talet. Allra helst ge en överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter, men om inte det går måste dörren hållas öppen för en revidering av lagstiftningen.

 

 

Marina Alfredsson-Bror (C)

Mer läsning

Annons