Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi ska både konkurrera och samarbeta

Annons

Just nu pågår en intensiv debatt om public service och framtiden. Hur ska Sveriges Radio utvecklas och vad ska det få kosta och betyder SR:s publikmässiga dominans att de reklamfinansierade kanalerna och dagstidningarna utsätts för en osund konkurrens?
Detta är några av huvudfrågorna.


Tyvärr landar denna viktiga framtidsdebatt helt och hållet i ett storstadsperspektiv. Debatten är mycket mer intressant och spännande om vi flyttar den till vårt län.
Mediesituationen i Gävleborg är i många avseenden unik.

Totalt sex tidningar varav två som kommer ut sju dagar i veckan. Att Gävle med knappt 95 000 innevånare har tillgång till både Gefle Dagblad och Arbetarbladet i stort sett varje dag saknar motstycke utanför storstäderna. Varje stad i Hälsingland har sin egen lokaltidning. Också detta är en mycket ovanlig - och positiv- situation.

Två TV-kanaler sänder över länet och sammanlagt tre kommersiella kanaler hörs i länet. Till detta kommer en rad lokala gratistidningar av god kvalitet. Trots finanskris och ett minskande intresse för papperstidningen bland de unga läsarna, har länets tidningar sammanlagt tappat knappt 3000 exemplar per dag under 2010.

Och så finns P4 Gävleborg- en länsradio som når nästa 40 procent av länets innevånare varje dag.

Vår dagliga journalistik liksom tidningarna är berörande. I storstadsdebatten kommer dessa lokala perspektiv bort.

Jag vågar påstå att de 25 P4-kanalerna runt om i landet är Public Service hjärta och blodomlopp.
Jag skulle glädjas om storstadstidningarna och Riksdagspolitikerna ägnade lite större nyfikenhet på vilka perspektiv P4 står för. Och den höga kvalitén på utbudet skulle nog (tyvärr) överraska många. Schablonbilden av P4 är djupt felaktig och föråldrad.

Verkligheten är denna:
I de lokala kanalerna talar inte makten - utan de berörda, fler kvinnor kommer till tals i de lokala kanalerna jämfört med till exempel P1. Samma förhållande gäller medborgare med annan etnisk bakgrund. Detta är självklart en medveten handling eftersom det speglar dagens samhälle och därför utgör en del av den demokratiska roll som medier borde spela.. Vi låter folk komma till tals för att alla är en del av det samhälle vi lever i.

På P4 Gävleborg har vi 6 procent medverkande med annan etnisk bakgrund än nordisk.
P4 kanalerna betyder också oerhört mycket för den lokala musiken. Varje kanal spelar in och sänder 50 timmar lokal musik per år.

Vad kommer då att hända mediemässigt i länet de kommande 10 åren?
Mitt svar är att de lokala alltid kommer att intressera men länsperspektivet kommer också att få ökad betydelse. I dag skriver tidningarna i Gävle knappt en rad om vad som händer i Hälsingland och Hälsingetidningarna har samma policy vad gäller Gästrikland.

Det är en hållning som inte fungerar i framtiden. För oss på P4 Gävleborg står utmaningen i att både vara lokala, länsövergripande och också vässa utbudet i ett kommande regionperspektiv. Jag tror inte vi kommer undan ”storlän”.
I detta perspektiv vill jag nu sträcka fram en inbjudande hand till nytänkande och samarbete mellan Sveriges Radio och länets tidningar.

Vad skulle ni säga om att ha Radiosportens direktsändningar på era webbsidor, aktuell trafikinformation eller lokala debatter vare sig det handlar om vargstammen eller nedläggningshotade sjukhus?

Min önskan är att Sveriges Radios utbud ska höras och läsas på många olika plattformar och frågan är om tidningarnas chefer delar min uppfattning att vi både ska konkurrera och samarbeta.


Leif Eriksson
Chef & ansvarig Utgivare
P4 Gävleborg


Jodå, Leif Eriksson, jag tror på att vi kan både konkurrera och samarbeta. Vi bjöd in P4 Gävleborg till vår lokala musikgala
Local Heroes på Konserthuset i Gävle i början av året vilket resulterade i flera timmars direktsändning över P4-nätet. Erfarenheterna av det ömsesidiga samarbetet är mycket goda. Det går säkert att utveckla vidare.


Det finns också många andra områden där vi kan hitta synergier som berikar oss båda, våra läsare och lyssnare. Och i mitten finns vår gemensamma spelplan, webben.
Vad jag inte riktigt förstår är Leifs resonemang om länsbevakning. Arbetarbladets primära lokalbevakning koncentrerar vi naturligtvis till området där vi har våra läsare, Gästrikland och Norduppland och då med Gävle som självklart nav. Vi har genom åren helt enkelt kunnat konstatera att det urvalet är vad våra läsare vill ta del av.

Vi berättar naturligtvis också om de stora nyhetshändelserna i närområdet, i Hälsingland, Uppland och Dalarna. Möjligen är vi lite rigida i gränsdragningen, jag tror att samhällsförändringen med till exempel ökad arbetspendling mellan åtminstone södra Hälsingland, Falun, Gävle och Uppsala luckrar upp perspektivet för vad som är av lokalt intresse en smula.


Men i det ser jag ingen naturlig koppling till ett länsperspektiv. Såväl
i Gävle som i Hälsingland har det funnits tidningsprojekt med en länsövergripande tanke i grunden. De har fallit på att det inte finns någon lokal identitet som sammanfaller med den uråldriga administrativa uppdelningen av landet.


Även om den kartan nu är på väg att ritas om till storregioner tror jag inte att det i nämnvärd utsträckning kommer att påverka den lokala identiteten och därmed själva grundbulten till vår publicistiska verksamhet.

Sandvikenborna i gemen blir inte mer Gävleborgare eller Storlänsinvånare av att till exempel sjukvårds- eller miljöfrågor hanteras och beslutas i en större region.

Sven Johansson
chefredaktör Arbetarbladet

Mer läsning

Annons