Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Vi vill inte att folk tror att hip-hop bara handlar om pengar"

/
  • Klockan 15.02. Charles hänger kvar på skolan även fast han slutat. ”Ibland brukar vi skriva musik i skolan. Eller spelar själva. Ibland bara kör vi något i korridoren”, säger han.
  • Klockan 16.30Charles och Herman går mot stan. Det var Breakdancen som först fick in Charles på hip-hop-spåret.
  • Klockan 17.30Om tio år hoppas Charles att han är känd.
  • Klockan 17.50. Block 17 är stängt så Charles och Herman drar hem till en kompis       i stället och lyssnar på sin egen musik på myspace.
  • Klockan 17.15. Det tar en evighet att ta sig över Stortorget. Charles och Herman träffar mängder med vänner.

Charles Koroma, 15, brinner för hip-hopen. Tillsammans med fyra kompisar har han gruppen G-force.
– Texterna i vår musik brukar handla om saker vi upplevt och sånt vi inte tycker är rätt. Det kan handla om kärlek eller hur världen ser ut. Om förändringar som behövs. När vi skriver musik skriver vi om vad vi känner, säger Charles.

Annons



Charles Koroma vaknar av att mobilen ringer. Han bor med sin familj och tre kusiner i en lägenhet på Brynäs.
Som 10-åring flydde Charles med familjen från Sierra Leone på grund av inbördeskrig. De hamnade i Lycksele och för ett år sen flyttade de till Gävle.
I dag bor de åtta personer i en sexrumslägenhet. Charles delar rum med en av sina kusiner.
Efter en dusch promenerar Charles till skolan. Han hoppar över frukosten.
– Oftast hinner jag inte äta på morgonen, säger han.



Stenebergsskolan är full av morgontrötta ungdomar. Charles kramar om några vänner.
– Det är bra stämning här på Steneberg, alla känner alla. Man får alltid hjälp när man behöver och lärarna ställer alltid upp.
I skolan vet alla om Charles stora intresse. Att han brinner för musiken, för hip-hopen.
– Ibland brukar vi skriva musik i skolan. Eller spelar själva. Ibland bara kör vi något i korridoren, säger Charles.


Tillsammans med fyra kompisar har han gruppen G-force och de brukar uppträda så fort de får tillfälle.
– Texterna i vår musik handla rom saker vi upplevt och sånt vi inte tycker är rätt. Det kan handla om kärlek eller hur världen ser ut. Om förändringar som behövs. När vi skriver musik skriver vi om vad vi känner, säger Charles.
En av hans största förebilder är Tupac.
– Hans texter är så bra, de handlar mest om världsproblemen, säger Charles som annars tycker att utvecklingen inom hip-hopen har gått åt fel håll. Att artisterna börjar tappa fokus.
– Förr sjöng rappare för att hjälpa de svarta, men nu sjunger de bara om pengar. Det är en sak vi vill förändra. Vi vill inte att folk tror att hip-hop bara handlar om pengar.

För Charles skulle det betyda mest om han kunde göra något för att motverka rasismen och fördomarna mot olika religioner och kulturer.
– Varför bryr sig folk om sånt och inte om personen? undrar han.
Charles berättar om hur han som 14-åring i Lycksele blev jagad av ett gäng 17-åringar.
– Det bildades en grupp som skulle slå alla färgade de såg, säger han, och berättar om hur han flydde i panik sen efteråt tänkte att ”det här är något jag måste skriva om”.


Charles är en av tre i klassen som är med i BIG, brottsförebyggarna i Gävle, som jobbar som kamratstödjare och mot mobbing och droger.
– Det är viktigt att veta hur man ska vara mot andra människor och hur man kan hjälpa till. Alla problem kanske inte kan stoppas men vi kan försöka.
Charles har språk- och SO-lektion innan det är dags för lunch.



I matsalen serveras soppa. Ganska bra mat, tycker Charles som inte äter fläskkött.
Hans pappa är kristen men hans mamma är muslim.
– Jag är halv, ler Charles.
– Men jag är nog mest kristen, tillägger han sen.
Hemma firar de allt, både jul, påsk och ramadan.
– Men i år fastade jag bara två dagar.

– Näe, det gör vi inte.

– Jag tror att det finns någon som tar hand om oss.
Något Charles inte gärna vill prata om är uppväxten i Sierra Leone. Han minns inte så mycket, säger han.
– Jag minns mest att vi bodde i en liten by och att vi var fattiga. Det är speciellt, det är hemlandet.


Han har inte varit tillbaka sen han kom till Sverige, men han vill verkligen åka tillbaka någon gång.
– Jag saknar det. Jag vill kolla hur det är. Jag tror att det är mycket mer problem och mer fattigdom än här.



Efter lunch är det dags för NO-lektion och sen slöjd. Vid 15 är skoldagen slut. Vid det laget är det mörkt ute. Charles hänger kvar i skolan en stund. Och det är det många andra som gör också, även om dörrarna går i lås och det inte finns något särskilt att göra.
Så här dags fungerar skolan nästan som en ungdomsgård. Några kompisar knackar på rutan och vill komma in.
– De gillar skolan, ler Charles.
Hans favoritämnen är annars idrott och engelska. Vad han ska läsa på gymnasiet har han inte bestämt än. Antingen vill han gå på Engelska gymnasiet eller på Polhemsskolan, men vilket program vet han inte.

– Då spelar folk vår musik och vi är med i tidningar och tv.

Efter ett tag dyker en annan av medlemmarna i G-force upp, Herman. Han och Charles hänger ganska mycket efter skolan. Förr var de oftast hemma hos Herman eftersom han hade en studio. Då spelade de nästan varje dag och musiken tog upp alla ledig tid, men sen någon månad tillbaka är de utan dator och kan inte spela in längre.
– Det är jobbigt. Om vi skriver en låt vill vi spela in den men nu går det inte. Vi har gjort tre låtar nu som vi inte har kunnat spela in.



Varken Charles eller Herman har nycklar hem och vet inte riktigt vad de ska hitta på. Vid halv fem promenerar de ner mot centrum. Har de inget att göra brukar de hänga på Block 17.
Men väl där visar det sig att det är stängt.
Killarna driver runt ett tag på stan i stället, men de kan knappt gå två meter utan att träffa någon de känner och så fort de sagt hej då träffar de på nya vänner. Det tar extremt lång tid att gå över Stortorget.

– Inte alla, men väldigt många.



Efter ett tag blir det både kallt och lite segt. Killarna drar hem till en kompis som bor i centrum och lyssnar på sin egen inspelade musik på myspace.



När Charles kommer hem är han hungrig. Efter att ha ätit sätter han sig och pluggar NO. En kompis kommer förbi och hjälper till.
– Jag måste plugga. Det gick ganska bra.
Efter en dusch går han och lägger sig.


Mer läsning

Annons