Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vicky Cristina Barcelona

Vicky Cristina Barcelona
Regi: Woody Allen
Med: Scarlett Johansson, Javier Bardem, Penélope Cruz
Filmstaden, Gävle

Annons

Lägg ner, Woody. Bespara oss dina gubbsjuka fantasier. Ja, för så allvarligt är det.

När den 73-åriga regissören gör en utflykt till en spansk storstad som betalat honom för att göra turistpropaganda. När Woody Allen engagerar de vackraste kvinnorna till att visa de vackraste sidorna av sig själva och Barcelona.

Filmen handlar om två ditresta amerikanska tjejer och deras respektive kärleksliv. Med utgångspunkt i att utomlands uppför man sig liksom gärna lite utsvävande.

Scarlett Johansson spelar den vassa som gillar vågade saker. Hennes väninna är mer tillbakadragen. Båda uppvaktas av en, tydligen, charmerande och spanskt galen konstnär (Javier Bardem) som i sin tur har en spanskt temperamentsfull och passionerad fru (Penélope Cruz, överraskad?).

Tre kvinnoflugor runt en sockerbit. I den sortens relationskomedi som kommer undan med vilka klichéer som helst bara för att den har klassisk gitarrmusik i bakgrunden.

Woody Allens lättjefullt nonchalanta arbete är i och för sig beundransvärt. Filmen rinner som en silkessnodd mellan fingrarna. Han renodlar det han kan bäst, storstadsflanerande, kulturellt intresserade, ekonomiskt oberoende människor med psykiska upphängningar, som gestaltar en inre kamp – vanligen trygghet kontra frihet.

Han är på sitt sätt opretentiös. Titeln säger exakt vad man får.

Jag antar att den som gillade ”Lost in translation” kan känna ett visst mått av samma vemod här. Om än i soligare miljöer.

Men det är likväl genant med en film som är så upptagen av Scarlett Johanssons läppar och kurvor.