Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vikten av vikarier

Kejsarens nya kläder. Var som bekant aldrig några kläder. Men alla höll käften om det. För att det blev lättast så.

Annons

Men när det var dags för parad på stadens gator, utanför föreningen för inbördes beundran och tystnadskultur. Då tog en unge till orda och förkunnade att kejsaren faktiskt var naken. Vilket alla ju egentligen sett, men vare sig vågat eller velat säga.

Vikarierna på det där äldreboendet i Halmstad är lite som ungen som förkunnade att kejsaren är naken. Inte nog insyltade i skiten. Och nog modiga för att säga ifrån.

På ett äldreboende i Halmstad utvecklades det på en av avdelningarna en Skandia-kultur, en ryggdunkarmentalitet med egna regler. Ska vi låta gamlingarna gå på toa? Näää. Låt de ligga i sin egen skit så kollar vi på tv i stället. Och så skapade de anställda en monokultur där fel blev rätt och rätt blev fel. De äldre fick ligga i sin egen skit, se smutsen gro på kroppen och såren växa på händerna, de fick finna sig i att gå och lägga sig klockan två eller kanske i bästa fall tre på eftermiddagen och besöka toaletten en gång om dagen. Precis som vi alla drömmer om att ha det. Om vi har den stora ynnesten att få bli gamla.

Det tar tid att utveckla den här typen av kultur på en arbetsplats. Det är inget som händer över en natt. Kommunen hade förmodligen god tid på sig att upptäcka och försöka åtgärda det hela. Men lite hände.

Och vad som krävdes för att det över huvud taget skulle bli något åka av var några vikarier. Kommunen gjorde för lite för sent. Men när det kom in vikarier i den där monokulturen där fel blivit rätt och rätt blivit fel. Då kom det äntligen in någon som inte tyckte att den mysiga gemenskapen var så himla mysig. Och så kom till sist Lex Sarah-anmälningarna. Och kommunen tvingades agera.

Det hela är inget annat än jävligt provocerande. Att kommunanställda vanvårdat äldre och tittat på tv i stället för att sköta sitt jobb, ge människor helt beroende av dem en dräglig ålderdom i stället för ett helvete.

Nu kommer monokulturen att brytas och de anställda att omplaceras. Det är bra. Men ska människor som visat sig så olämpliga verkligen arbeta med vård och omsorg? För det heter ju vård och omsorg. Inte vanvård och tv-tittande.

Ångesten över att överlämna någon man älskar att vårdas av andra händer än ens egna är ofta stor. Halmstadsfallet kommer påverka långt många fler än de drabbade och deras anhöriga. Den här typen av händelser hänger kvar, dyker upp i minnet när det är dags att lämna mamma eller pappa på ett boende. Därmed har Halmstad kommun också genom bristen av kontroll på sin verksamhet skadat långt många fler än de direkt berörda. För det kan inte vara så att det skall krävas vikarier för att så uppenbara missförhållanden skall uppdagas och åtgärdas. De ska över huvud taget aldrig kunna uppstå.

Mer läsning

Annons