Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vilken sida i detta krig?

Efter 14 dagars krig samlade sig socialdemokratins verkställande utskott till ett uttalande om Gaza. Det tog två veckor för det självklara; att fördöma det israeliska övervåldet och kräva stopp för Hamas raketangrepp.

Annons

Partiet har väl svårt att slita sig från den politik Göran Persson lade ut och Mona Sahlin inte avvikit från. Socialdemokratin står i dag, efter Persson och med Sahlin, närmare Jerusalem än Ramallah, där den isolerade palestinske presidenten Abbas avvaktar utgången av kriget i Gaza.

Undfallenheten mot de israeliska övergreppen, i dag, i går och i 40 år, är ingen vacker historia. Israel ursäktas och inför PLO och den palestinska ledningen mest avvaktande och avstånd. Olof Palme bröt mot traditionen när Yassir Arafat bjöds in till Stockholm. Det känns länge sedan.

Kent Härstedt, någon slags talesman för partiet, försökte i går rycka till sig initiativet från den nästan mumifierade Gunnar Hökmark, normalt en enkel sak. Hökmark är en enögd israelförsvarare, befriad från förståelse för palestinierna. Men Härstedt fladdrade med orden och argumenten och så föll han ihop.

Andra talar tydligare. FN tänker granska ”Israels fullständigt oacceptabla anfall” mot Gaza; det kan handla om krigsbrott. Hamas ansvar för raketangreppen skall också klaras ut. Röda korset anklagar Israel för ”chockerande” nonchalans mot sårade och döda palestinier.

Men de ideologiskt och religiöst förblindade låter sig inte påverkas av dödandet och mördandet. I Kristdemokraten, partiets tidning, ett uppslag till försvar för kriget; Hamas inledde och får ta hela ansvaret.

Lisa Bjurwald på Dagens Nyheters ledarsida viftar bort en norsk läkares upprörda vittnesmål inifrån ett sjukhus i Gaza; han är ju en känd kommunist.

Kristdemokraterna och några liberaler håller sig fast i den enklare versionen av det här kriget; Israel dödar, mördar och ödelägger för att skydda och bevara den västerländska livsstilen, palestinierna är medeltida, falska och terrorister.

Jag skiljer aldrig mellan politik och privata katastrofer (de brukar hänga ihop) och fastnar därför inför de som fick sina hem nerbrända; tänk om detta hänt mig. Ingenting kvar, mer än gångkläderna. Går det att föreställa sig? Knappast. Ingenting av ett helt liv, eller två.

Jag ser nu över mitt eget brandskydd, men vem kan skydda sig mot raketer, kortslutningar eller blixtnedslag?

Sverigedemokraterna i Gävle saluterar sig själva med ett bildcollage över årets händelser. Glada främlingsskeptiker (de ler alltid) tittar in i kameran. De äter kakor, tårtor, julmat och dricker kaffe. En härlig stämning, skriver historiens nedtecknare.

Jag försöker tolka några blickar, förgäves. Bara tomhet. Men snart skall världen, åtminstone det blågula fosterlandet, förändras. Först Bryssel, sedan riksdagen.

Jag saknar några ursäktande eller förklarande rader om de uteslutna nazisympatisörerna; varför sökte de sig till vårt lilla parti, som ju befriat sig från all unken historisk barlast? BSS, Bevara Sverige svenskt, är ju dåtid.

Nu söker vi nya mål, som ett muslimbefriat samhälle. Självklart sluter vi i vårt parti upp bakom Israel i Gaza, där pågår ett försvarskrig, västerlandet mot islamisterna.

Inget av detta i den knackiga texten.

En gnällande Wikegård och en ylande Härenstam; det blev en plågsamt lång natt med hockeyjuniorerna. Ingen av de två platsar i nästa lag SVT sänder iväg till nya mästerskap.

Ett jävla tjat om Markström, usla domare och fula kanadensare. Jag såg något annat: Markström (osäker i varje match) släppte in två enkla, domarna var så bra man kunde begära och kanadensarna var bättre. Den samlade högern har sänt iväg en ny inbjudan till samtal om landstingets framtid; vi är beredda att kompromissa försäkrar alliansens främste. Han tänker sig en ledning där alla ingår, eller åtminstone är med och bereder detaljerna.

Han förstår inte hur politiken hänger ihop; högern där, vänstern på andra sidan klyftan. De vilja olika lösningar på samhällets problem. Det är inte så svårt och gäller också landstingets framtid.

Så jag upprepar; lås kontoret, lämna över nycklarna (kopia till vilden) och låt den samlade högern ta över.