Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Visst saknas Anna Lindh

Annons

Det har gått fem år sedan Anna Lindh mördades. En första reflektion blir helt naturligt hur fort tiden går. Den 11 september 2003 avled Anna Lindh. Det känns inte länge sedan man mötte henne. Alltid med ett leende på läpparna, alltid med en fråga om hur familjen hade det och så denna politiska begåvning. Självfallet är saknaden stor. Inte minst i dessa dystra allianstider.

När minnesstunden för Anna Lindh i Stockholms stadshus avslutats föll ett lätt och varmt sensommarregn. Solen anades mellan molnen. Sorgen och regnet, men också den kvarvarande värmen och den värme som Anna Lindh utstrålade kändes nära, en värme som hon så frikostigt delade med sig av.

Som politiker hade Anna Lindh förmågan att respektera dem som tyckte annorlunda på samma sätt som hon stod stark i sin egna åsikt. Hon var alltid rak och tydlig i sina ställningstaganden. Detta även om hon kunde vara trängd eller känna sig mindre positivt bemött.

Hon sade ifrån med glimten i ögat och var efteråt bekymrad över om hon gått för hårt fram. Samtidigt trygg i sig själv. Hon hade lång politisk erfarenhet. Aktiv i SSU redan vid 13 års ålder. Förstamajtalare i Enköping som ung tonåring.

Ett samhälle behöver politiker som både kan lyssna och samtala. Busa lite och skratta. Det var något som karakteriserade Anna Lindh; lyssnandet, samtalet och dialogen. Grunden för all demokrati. För Anna Lindh var det naturligt att lyssna, att försöka förstå även en motståndares argument.

Tillvaron kändes plötsligt så mycket tommare den där dagen i september 2003. Saknaden var av av samma brutala tyngd som när Olof Palme mördades den 28 februari 1986.

Som utrikesminister skapade Anna Lindh inte bara respekt för sin egen person utan också för Sverige. De hon mötte imponerades av hennes sätt att vara. Å ena sidan den glada och spralliga Anna, å den andra politikerna, den pålästa och kunniga. Därför fick hon många vänner. Från USA:s utrikesminister Colin Powell till den dåvarande brittiske EU- kommissionären Chris Patton, eller varför inte den grekiske utrikesministern George Papandreou, som alltid hade med sig en flaska med Anna Lindhs favoritolivolja när han kom på besök i Sverige.

Många av de utländska gästerna betonade vid minnesstunden i Blå hallen att Anna Lindh personifierade det bästa av Sverige, öppen- heten och demokratin, men också den sanna glädjen att befinna sig mitt i politiken. Engagemanget.

”Anna finns inte längre ibland oss. Än känns den tanken så främmande”, sade statsminister Göran Persson då. Så känns det fortfarande. En människa så levande som Anna Lindh var gör att saknaden fortfarande efter fem år känns så stor.

En saknad med flera bottnar, men som i grunden beror på att hon hade så mycket mer att ge oss i en framtid, som politiker, som medmänniska mamma och kvinna. Hon hade möjligheter att gå så långt. Framförallt genom sitt sätt att vara och möta människor, men också som förebild.

Vägen var utstakad.

Nu är det höst i Sverige.

Mer läsning

Annons