Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vitaliserad kulturpolitik inte i sikte

Annons

På landstingets webbplats kan man läsa följande tankar om den framtida regionala kulturpolitiken:
Landstingets regionala kulturpolitik omfattar mer än de delar som staten frågar efter i den regionala kulturplanen. I kulturplanen kommer kulturpolitiska prioriteringar att genomföras och uppdraget till de regionala kulturverksamheterna kommer att tydliggöras och förnyas. Kulturplanen blir därmed ett viktigt led i landstingets arbete med att vidareutveckla den regionala kulturpolitiken.
I september 2010 fick Keith Wijkander TRU-nämndens uppdrag att göra en förstudie om museiverksamheten i länet och strax före jul låg en utredning klar. I inledningen definieras länets samlade museiverksamhet till Länsmuseet i Gävle och Hälsinglands museum i Hudiksvall, vilket är en gravt missvisande bild. Dessa museer är de enda som har landstinget som en av sina huvudmän, men det finns fler museer än så i länet.
Eftersom nu Wijkanders förstudie ska ligga till grund för en grundligare utredning om hur den regionala museiverksamheten kommer att te sig i framtiden finns det all anledning till oro när man företräder ett mindre museum i länets yttersta periferi (åtminstone om utsiktspunkten ligger i Gävle).
Om två år firar Ljusdalsbygdens museum 50-årsjubileum och har under dessa år arbetat med dokumentation och tillgängliggörande av framförallt nordvästra Hälsinglands kulturhistoria, men även arrangerat otaliga konstutställningar – ofta tillsammans med Hälsinglands konstgille. En stabil museal verksamhet som på vissa områden ansetts befinna sig i framkant inom den museala världen, men med ständigt svag ekonomi.
Vår museiverksamhet har aldrig haft någon fast finansiering vare sig från Landstinget Gävleborg eller från Kulturrådet. Tyvärr smittar detta faktum av sig på dessa institutioners verklighetsuppfattning – ”får du inga anslag så finns du inte” tycks vara den doktrin som gäller.
Med samverkansmodellen hade vi hoppats på en ny möjlighet till institutionsutveckling och till nya vägar för just samverkan, men när vi och många andra mindre institutioner redan på förhand är bortdefinierade så verkar den möjligheten också vara försvunnen!
Jag antar att den statliga utredningen som ligger till grund för samverkansmodellen hade hoppats på en vitalisering av den regionalt finansierade kulturen, men den tycks komma på skam.
Enligt Kulturdepartementet ska Kulturrådet ansvara för länsvis fördelning av statsbidrag – och nationell uppföljning av dessa medel, medan landstingen ska ansvara för fördelning till bidragsmottagare i länet – och länsvis uppföljning.
När så landstinget i sitt uppdrag till en förstudie om museiverksamheten inte ens vill intressera för annat än de egna institutionerna så blir ju de rådande strukturerna ännu mer fast cementerade.
Har landstinget ambitionen att vitalisera kulturlivet i länet med hjälp av samverkans¬modellen eller är man bara intresserad att kapa åt sig så stor del som möjligt till de egna institutionerna av de pengar som Kulturrådet pytsar ut till länet?!?
Jag hoppas naturligtvis att jag i sak har fel, för ingen kan vara mer intresserad än jag av en reell samverkan på kulturområdet – både mellan kulturinstitutionerna, men i lika hög grad med andra aktörer. Jag hoppas också att mina delvis skarpa formuleringar inte kommer att omöjliggöra detta.

Owe Norberg
Museichef, Ljusdalsbygdens museum

Mer läsning

Annons