Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Yrvaket uppvaknande

Det verkar finnas ett före och ett efter. Tiden innan massakern på Utöya och tiden därefter. Plötsligt har mediehusen runt om i landet upptäckt att i den oreglerade kommentarsfloden på webben döljer sig mängder av rasistiska inslag. Och yrvaket kommit fram till att nu måste något göras.

Annons

Men egentligen har ingenting förändrats. De anonyma, ofta inlindade kommentarerna från extremhögern har vi alla levt med i många år. Bland redaktörer som nu signalerar krafttag mot ogräset finns de som ivrigast försvarade den totala friheten, läs ansvarslösheten, på sina nätsidor. Därför kan uppvaknandet kanske ändå ses som ett hälsotecken.

Kommentarsmöjligheten på nätet är en kommunikationsform som i sina bästa stunder tillför, fördjupar och ger nya infallsvinklar. Men avarterna är dessvärre vanliga. Väldigt ofta blir kommentarsfältet en arena för rasistiska påståenden, illasinnade personangrepp, bittra påhopp, lögner och insinuationer. Från personer och intressen som döljer sig bakom anonymiteten och aldrig behöver svara för sina påståenden.

Flödet behöver alltså kontrolleras och regleras.

På Arbetarbladet resonerar vi så här:

• I grunden finns klara riktlinjer för vilka kommentarer vi accepterar att publicera på vår sajt. Dessa villkor kommer upp på skärmen när läsarna klickar upp kommentarsrutan och ska godkännas innan inlägget går vidare.

• Kommentaren kan undertecknas med signatur men namn och kontaktuppgifter måste anges så att redaktionen har möjlighet att kontakta skribenten.

• En ansvarig redaktör läser och godkänner innan kommentaren publiceras på sajten. Förhandsmoderering kallas det i vårt fackspråk.

Villkoren och ramarna är i grunden desamma som tillämpas för den traditionella insändarsidan.

Våra strama regler sågs, före Utöya, som en stelbent begränsning av det demokratiska samtalet, möjligheten för var och en att direkt uttrycka sina synpunkter. Bakom låg dock, misstänker jag, ofta ett annat och betydligt mer krasst argument, jakten på ”klick” som i sin tur skulle locka annonsörer.

Nu är tonläget helt annorlunda. Varje utgivare med självaktning ser över sina regler och höjer tröskeln, i extremfallen stängs kommentarsmöjligheten helt av.

Vi på Arbetarbladet diskuterar ofta och intensivt kommentarernas vara eller inte vara. Den modell vi tillämpar tror jag dock i grunden ger förutsättningar för en hyfsad debatt, ett civiliserat samtal som vi kan stå för. Men även fortsättningsvis kommer vi att se över våra riktlinjer och framför allt hur vi tillämpar dem.

Hör gärna av er med synpunkter!

Mer läsning

Annons