Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En sju-tusan till målskytt

Det tog tre matcher för Christoffer Edlund att skriva in sig i SAIK-historien.

Nyförvärvet från Vetlanda tangerade i går klubbrekordet med sju mål i en och samma seriematch.

– Jaha, det var som sjutton, sa Edlund och log sitt bredaste leende efter 13–1 mot Sirius i Göransson arena.

Annons

Det är inga dåliga medlemmar i det här sällskapet heller. ”Knatten” Olsson har gjort det, Stefan Åsbrink har gjort det, Magnus Muhrén har gjort det och Patrik Nilsson har gjort det tre gånger i S-tröjan...

– Kul. Men det är ingenting jag funderar över ändå. Som mest har jag gjort fem mål i samma match med Vetlanda så det här var personligt rekord för mig också.

Han är redan som 22-åring en van målskytt i svensk elitbandy och vann skytteligan ifjol på 44 mål tillsammans med Magnus Muhrén. Fortsätter han i den här takten – han är redan uppe i totalt 13 fullträffar – klår han den noteringen med råge.

– Äh, det har bara gått tre omgångar än och det kan hända mycket än. Men visst har det blivit en rivstart för mig här i Sandviken och näst efter att vinna matcher är det roligaste jag vet att göra mål. Så jag har garanterat kul just nu...

SAIK studsade omedelbart tillbaka efter den svidande förlusten borta mot Villa och framför allt åtta insläppta mål. Nu var det den gamla maskinen som malde ner Sirius. Uppsalalaget tog helt slut i andra halvlek.

– Här hemma är det vi som ska bestämma och ta initiativet. Det är grymt skönt att spela i hallen och publiken gör oss ännu mer peppade. Det här var en viktig seger för fortsättningen.

Det syns att Edlund stortrivs både på planen och med SAIK-gänget på sidan om. Vetlandasonen bjöd på en glad segerdans, gav tränaren Tony Lindquist en knuten näve, snackade med förbundskaptenen Franco Bergman och hurrade med ”Murren”, ”Zeke” och de andra innan det blev pressens tur vid hans plats i omklädningsrummet.

Det är säkert inte sista gången vi kommer att parkera där påpekades lite försynt.

– Tja, visst är det jag som har gjort många mål hittills. Men titta vilka spelare jag har runt omkring mig också. Är det inte Muhrén som smeker fram bollar är det ”Mossan”, Berlin eller någon annan.

Sju mål mot Sirius ger ändå förstås ett välförtjänt eko. Det kunde ha varit åtta om han inte missat en straff i andra halvlek, det kunde ha varit nio om inte domaren hade blåst paussignal i samma ögonblick han sprätte upp bollen i krysset och det kunde ha varit tvåsiffrigt om skottet i stolpen hade studsat in...

– Men med så många chanser så måste det bli några missar också. Straffen är jag väl mest missnöjd med – den skulle jag förstås ha gjort mål på, sa Edlund och såg kanske ut att gräma sig över att inte slå det där SAIK-rekordet.

Men det höll bara i sig en sekund eller så. Fram tills han fick beskriva hur i all sin dar han gjorde 3–1-målet efter en dryg halvtimme.

– Du vet – jag spelade faktiskt jäkligt mycket tennis i somras. Det gjorde tydligen susen, sa Edlund efter sitt fantastiska konstnummer på en hög lyrboll in i straffområdet där han till slut på volley drog till med klubban.

Bollen försvann som en raket upp i bortre krysset. Till och med en målskytt av rang jublade lite extra där.

– Det var lite flyt också. Det måste man ha.

Det var ett gäng trisslotter med i priset han kvitterade ut som matchens lirare också. Han hade inte skrapat dem när vi åkte från Sandviken i går kväll – men om någon i området vunnit storkovan så vet ni vem som ligger bra till...

Mer läsning

Annons