Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Premiär med en härlig SAIK-explosion

Efter alla förhandstips med SAIK som guldkandidat, efter alla spaltmeter om den fantastiska Göransson Arena.

Det kunde ju ha börjat lite vacklande.

Men.

Jag säger 34 sekunder.

Jag säger bara Christoffer Edlund.

Jag säger bara 8–2 mot Edsbyns IF.

Annons

, han gjorde alltså fyra mål och det första efter 34 sekunder och det kanske blir det snabbaste i elitserien i år, hyllas både här och där.
Därför skriver jag som en tränare tänker.
Bakifrån.
SAIK gjorde alltså åtta mål – men samtidigt släppte man bara in två. Det var nog det som Ola Grönberg och Thony Lindquist dansade långdans över genom korridorerna i de nya SAIK-omklädningsrummen som verkar oändliga.
Bara två insläppt mål mot Edsbyn – och de dundrade Jocke Hedqvist in på hörnor – är mycket imponerande.
Försvarsspelet ändå från Edlund, via Berlin och tillbaka till de tätaste männen Linus Pettersson, Daniel Eriksson och Mikael Nilsson stängde de flesta anfallsvägarna för Edsbyn.

blev över – det knep spelaren som många sätter ett frågetecken efter.
Joel Othén har varit sjuk och han har varit skadad och han har en hel del att bevisa. Det måste han, för SAIK har i modern tid aldrig vunnit SM-guld med någon annan målvakt än Daniel Kjörling.
Därför var hans starka, trygga spel i går det bästa som kunde ha hänt SAIK.
Han tog egentligen allt. De två hörnmålen är försumbara. Othén hade istället en rad parader – där straffräddningen på Joel Edlings skott var kvällens höjdare.

blev utvisat i andra halvlek kändes det som. Zeke fick inte en minut höll jag på att skriva – men i 86:e minuten kom den.
Men ändå, ibland var han faktiskt överallt – offensivt och defensivt.
Så där har jag faktiskt aldrig sett honom.

säsongen med att göra åtta mål, och sju var spelmål. Det första (Edlund) var läckert, Mikko Aarnis 3–0 på Berlins långpassning utsökt, och Berlins egen läckra genomåkning till 6–2 är sånt pojklagsspelare drömmer om att göra nån gång.
Det var egentligen bara på hörnorna det klickade för SAIK. Trots de perfekta träningsförhållandena verkar ingen, det är väl Daniel Bäck som ska göra det, hörnläggare vara ens i närheten av Henrik Hagbergs perfekta precision.
Det enda hörnmål SAIK gjorde kom sedan Daniel Mossberg slagit en rundpall, och Mikael Nilsson en bit utanför straffområdet bara dunkade till bollen – som gick klockrent upp i ena krysset. En av tio är svagt – men det målet man gjorde var i alla fall klockrent.

, 6x10 meter – 60 kvadratmeter, som en tvårummare. Under nån fikastund på redaktionen räknade jag ut hur många tum den är på – men minns inte riktigt nu. Många blir det i alla fall – och bra ser man.
Ändå är det inte storleken som är grejen.
Det är, och det här är verkligen ingen ironi, fördröjningen av sändningen. Bilden ligger 4–5 sekunder efter verkligheten.
Genialt – och jag tycker verkligen det.
Först händer det på isen – sedan tittar man upp på storbilden och ser händelsen igen. Vem behöver en bild som visar exakt det som händer på isen samtidigt – vem tittar på den?
Synd bara att just när det blev mål, då försvann bilden för en tecknad Pigge (enda gången han dök upp, förresten).

avtackades i paus. En snygg gest Snyggt, men lite stressat ändå.
Stefan Söderholm, Henrik Hagberg och Patrik Södergren fick sina tröjor. – men jag saknade nr 7.
När flyger man upp Stefan Andersson från Lund? Tala i så fall om det innan. Vi är många som vill hylla "Pumpen".

inte tjata om publikssiffror, men 3 147. Bara. Och så många var det inte ens där, sålda sponsorplatser gapade tomma.
Det var 3 200 på Sävstaås i Bollnäs.
Där spelar man utomhus. Jag vill bara påpeka det.

Mer läsning

Annons