Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Delad sorg blev till kärlek

/
  • Bästa vänner. Trots separata boenden njuter särboparet Anna-Märta Ericsson och Peter Grönlund med att kura och tända ljus hemma hos varandra.

De har varsin tvåa mitt i Gävle. De lever i frihet att ordna tillvaron utifrån sin syn på vad livskvalitet är. Och de är särbos. Med varandra. Vägg i vägg på Norra Skeppargatan mitt i Gävle.
I år har Anna-Märta Eriksson och Peter Grönlund levt 20 år i och av sin kärlek till varandra.

Annons

Nu är året 2009 och ljudet från uret i Anna-Märtas kök hörs ända in i vardagsrummet, där vi sitter och samtalar.


De lärde känna varandra för 59 år sedan, då de var gifta med Gunvor och Arvid och männen arbetade på nyutflyttade kartverket i Gävle; nuvarande lantmäteriverket.
1989 – efter att ha delat fritid, yrkes- och familjeliv under ledigheter med de båda familjernas åtta barn – dog Arvid efter flera års sjukdom, och Gunvor tre veckor senare.


En tid efter Gunvors begravning föreslog Anna-Märta under ett besök i Stockholm att Peter och hon skulle äta en bit mat tillsammans innan hon tog tåget hem till Gävle igen.

Då var Peter pendlande deltidspensionär, och hade flyttat tillbaka till Stockholm med Gunvor 1988.
– Efter alla år av vänskap och arbete kände vi varandra så väl att vi var fullkomligt bekväma i att och prata om Arvid, Gunvor och vår sorg.


För att skingra sin sorg flyttade Peter tillbaka till Gävle och arbetet på lantmäteriverket. För att han skulle slippa bekosta en övernattningslägenhet för sina två arbetsdagar per vecka – erbjöd Anna-Märta honom att bo hos sig.
– Jag hade inga andra tankar än praktiska, säger Anna-Märta, jag hade aldrig sett Peter på något annat sätt än som en vän och gjorde det inte då heller.

Men: livet, eller vänskapen, ville något annat. Året därpå köpte de en lägenhet tillsammans och efter att ha berättat för de närmaste att de blivit ett par flyttade de ihop.
Också av praktiska skäl?
– Nej, naturligtvis inte, säger Anna-Märta och skrattar. Kärlek är kärlek oavsett när i livet den inträffar.
När fotografen lämnar oss följer Peter honom ut i hallen, och Anna-Märta viskar:
– Peter har en sådan vacker övergång mellan ryggen och resten av kroppen .

Efter 13 års samboende blev Anna-Märta och Peter särbos. Anna-Märtas behov av avskildhet hade blivit så överväldigande att hon inte var sitt gamla handlingskraftiga jag.
– Jag kunde inte se hur vi skulle både behålla vår relation och lösa mitt behov av ensamhet, berättar Anna-Märta.


Men Peter kom på lösningen. De skulle skaffa sig var sin lägenhet. Och precis då fanns det två hyreslediga tvåor, vägg i väg, på Norra Skeppargatan.
– Jag tog mod till mig och frågade Anna-Märta vad hon tyckte, berättar Peter.
– Vilken kärleksförklaring, säger jag, och Anna-Märta nickar och trycker Peters hand i sin.
– Man formar själv sitt liv, fortsätter Anna-Märta, förhoppningsfullt till det bästa.
– Vi skiljs aldrig åt till natten utan en kyss.


Avslutar sin egen ”fria” dag gör hon med en egendiktad bön om frid för Peter, sig och deras åtta barn.
– Frid är mitt favoritord i dag. Förr var det nåd.

Mer läsning

Annons