Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Entreprenör är ett vackert ord

Annons

Tisdagens cykelfärd förde mig mot Gårdskär, där erbjuder kiosken, nästan vägg i vägg med den nedlagda matbutiken, byns invånare och förbipasserande ”thaimat”.

Ett till synes hopplöst företag, men vem vet. Det kan lyckas om tillräckligt många upptäcker den lilla skylten uppe vid gamla E 4; den pekar ut mot kusten och där har ju flera vågade satsningar övergått i formidabla publik-invasioner.

Axmar brygga får väl ses som det bästa exemplet; vem kunde ens ana att en lyckosam krog kunde växa upp ur en nedgången brygga, några uthus och en vändplan? Några optimister trodde på den saken. Entreprenörer är vår tids hjältar, brukar Mona Sahlin säga om dessa oförvägna.

Om Vägverket till slut inser värdet av lokala satsningar som lockar turister, sockenbor och avlägsna kommuninvånare till Axmar och tillåter det självklara, en vägvisande skylt på nya E 4, kan bryggan sträckas ut i sjön.

Det säregna avslaget till den skylten är svårt att ta på allvar; vill inte byråkraterna ge entreprenörerna en chans att växa till sig?

Thaimaten har väl inte nått samma status, men det är kanske den här sortens något bisarra satsningar som ger fler möjligheter att skapa något eget, ur egna händer.

En lika udda satsning är fiskekrogen i Utvalnäs, uppställd där vägen tar slut. I går, när solen flödade över kustlandskapet, var det nästan fullt under lunchtimmarna.

Samma koncept, vad jag förstår, som i Axmar: Fisk från det närbelägna havet (och mer avlägsna fiskodlingar) serverad av byns ungdomar och tillredda av lokala förmågor. Inga krusiduller, inget tjafs. Bara god mat. I juletid var vi där, fullsatt då också. Fisk i alla former mot den traditionella julmaten; fisken vann.

Den som kläckte den idén (krog i avkroken) är väl en av de ”hjältar” Sahlin så gärna lyfter fram ur entreprenörernas mångfasetterade dunkel. Men den som vågar vinner, eller åtminstone överlever.

En annan sak om småföretagandets villkor; ett besök hos en yrkesman, med över 100 år av tyngande och lyftande tradition, gav fler frågor än svar. Hårda bud när stora kedjor snor åt sig kunder från den nästan ensamarbetande (man och fru).

”Gratis” ställs mot den seriöses krav på sig själv och det goda arbetets resultat. Hur mycket går att ta ut från kunderna när kedjorna nöjer sig med en tredjedel eller mindre?

Så arbetslivet ser ut så här: Öppet sex dagar i veckan, 52 veckor om året. Ingen semester, bara några strödagar lediga under storhelger. En extra dag ledigt under sommarveckorna, om det går. Inga resor utomlands, ingen sammanhängande ledighet för att samla nya krafter, eller planera framtiden. Varför, frågar jag, sedan åratal försedd med fri och bekväm arbetstid.

En viss frihet, jobba för oss, ansvaret, tillfredsställelsen. Och historien, förfäderna startade företaget, jag tänker inte lägga ner det. Men ingen blir ju yngre. Hårda bud nu.

Jag får en liten tjänst gjord på en minut, gratis. Men småföretagandets villkor lämnar mig frågande; vem orkar jobba så hårt för så lite? Hjältarna, kanske hjältarna.

Mer läsning

Annons