Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett annat krig?

/
  • TÄNK OM. Om palestinier terrorbombande Jerusalem, dödade 700 israeler och smulade sönder all infrastruktur skulle världssamfundet omedelbart ingripa. Men när israelerna massakrerar palestinier ursäktas mördandet med Hamas primitiva raketer.

Dödstalen kan snart skrivas i fyrsiffriga tal, det inträffar ungefär när ödeläggelsen av Gazas infrastruktur har fullbordats.

Annons

Inte mycket är kvar av det som för en tid sedan nödtorftigt kunde beskrivas som ett civilt samhälle; skolor, universitet, sjukhus, administration. Från sjukhusen vittnesmål, uttalade på vredgad norska, om total humanitär katastrof. ”Vi vadar i blod”, säger läkaren Mads Gilbert. För några timmar lät Israel i går öppna murarna in till det söndersmulade Gaza för att, blodigt ironiskt, släppa fram mediciner, livsmedel, vatten.

Utanför murarna står världssamfundet kvar, mumlande, hummande, ursäktande. Det israeliska mördandet har mötts av anklagelser mot Hamas; organisationens primitiva raketer och milisens lätta beväpning jämställs med hela den israeliska militärapparaten med sina flygplan, stridsvagnar, kanonbåtar och helikoptrar. En grotesk lek med dödens insignier, som om siffrorna inte kunde mätas av: 689 döda palestinier, varav 220 barn.

Nära 40 av dem massakrerades när de sökte skydd undan bomberna i en FN-skola. Elva döda israeler, varav tre dödade av sina egna.

Men världssamfundet, dirigerat av USA, hukar, tiger och låtsas arbeta för en vapenvila och, i den avlägsna förlängningen, den tvåstatslösning som ter sig mer och mer omöjlig.

Det blir inget av, så länge Israel tillåts sköta sina krig utan internationell inblandning. USA accepterar ockupationen, dödandet, krigen; Obama skiljer sig inte från Bush eller Clinton. Och EU, där Sverige skulle spela en aktiv roll, har inte gjort mycket mer än att lägga ansvaret på Hamas. Carl Bildt vågar gå lite längre, men hans retorik är lika dimhöljd som alltid.

Den som med förtvivlan bevittnar ödeläggelsen, dödandet och det oerhörda hyckleriet kan inte göra mer än att hålla fram det centrala i konflikten: Israel ockuperar det som skulle bli Palestina. En mur har rests för att stänga inne, svälta ut och omöjliggöra allt vardagligt liv. Rasismen, dagligen närvaranade, är lika förfärande som trakasserierna, föraktet, hänsynslösheten. En palestinier, på Västbanken, i Jerusalem, i Gaza, har ett ytterst begränsat människovärde i israeliska ögon. Därför den massiva folkliga uppslutningen bakom bombningarna och dödandet.

Israels regeringen gör rätt, enligt denna folkliga opinion. Några få protesterande röster drunknar i kanonmullret.

Men om vi, för tydlighetens skull, låtsas en annan verklighet kunde det se ut så här: Den palestinska staten bombarderar, sedan elva dagar, Jerusalem och städerna i dess närhet. Nästan sjuhundra döda israeler, varav flera hundra barn. Jerusalem läggs i ruiner, skolor, universitet, sjukhus, världsarv förvandlas till grushögar. Palestina kräver underkastelse, inget mindre. De israeliska ledarna, folkvalda, försäkrar att de aldrig ger upp. Carl Bildt är förbluffande tydlig.

FN, USA och EU gör inget mer än att beklaga och vädja om vapenvila. Ett omöjligt scenario? Jovisst. Världen skulle ingripa redan efter den första palestinska raketattacken. FN mobiliserar, USA sänder förstärkningar. EU skyndar till israelernas undsättning. Men palestinierna, i dagens blodiga verklighet, lämnas åt sitt öde. De är inte värda lika mycket.

Eller så här: 700 döda på den ena sidan muren, elva på den andra. De 700 får skylla sig själva.

Mer läsning

Annons