Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett parti för svunnen tid

Annons

En het eftermiddag i Visby kallades till presskonferens, det var alliansen som hade något extraordinärt att berätta: Fastighetsskatten avskaffas. Väldiga bördor skulle lyftas från nedpressade pensionerade och nästan utblottade fastighetsägare i skärgården, de som så ofta fick stå som exempel på regeringens utsugningspolitik.

Men nu, försäkrade den rosigt upprymde, nästan exalterade kristdemokratiske ledaren, var tiden inne att reformera och lägga om. Ett enda villkor ställdes ut: Detta gör vi om väljarna ger oss förtroende i valet.

Sedan, när högern flyttat in i regeringsbyggnaderna, sökte Göran Persson tröst i att han hade tänkt sig göra något åt fastighetsskatten, men han nådde då inte ända fram. Valet förlorades på den frågan, gissade han.

Göran Hägglund kunde en tid därefter presentera den nya skatten, en skänk från högre makter till de redan förmögna. Tiotusentals kronor vräktes över de tidigare övertaxerade i Vellinge, Djursholm, Lidingö och Kullavik. Vanligt hyggligt folk kunde, på sin höjd, räkna hem några hundra.

Häromdagen kom nya besked, nästan hälften av landets villaägare får nu höjd skatt och når taket på 6 000 kronor. Men inga utplundrande skattehöjningar i de välbeställdas kvarter. De boende där får behålla sina gåvor. En riktad reform ligger fast.

I går besked om den andra kristliga reformen; vårdnadsbidraget. Försäkringskassan har räknat och funnit svaret: Inlåsningseffekt. En reform för hemmafrun och den arbetslösa mamman. 3 000 kronor i månaden för att stanna hemma. Tillfälligt avbrott för jobblinjen, här belönas den moder som inte arbetar.

Hägglunds församling ryser inför det norska exemplet, där gives nu homosexuella samma äktenskap som man och kvinna. När samma förslag läggs fram i riksdagen lyfter Hägglund in sitt och partiets veto. De kristna sviker inte sina trogna och viker inte av från den rätta vägen. Ett parti för svunnen tid, reglerande dagens regeringspolitik.

Göran Hägglund kan, i enstaka stunder, låta som en förstående, medkännande och inkännande politiker. Huvudet på sned, slipsen korrekt, vattenkammad och orden väl valda; vi vill väl, men inom skriftens och högerpolitikens ramar.

Regeringens hårdhänta behandling av samhällets svagaste tyvärr nödvändig för att få fart på alla som av lathet eller inbillad sjukdom väljer utanförskap och arbetslöshet. Nu skall samhället skrubbas rent från svaghet och bidragsberoende.

Hägglund skärper tonen och faller Reinfeldt och Littorin i orden; det finns jobb för den som vill jobba. Den som obstruerar ställs utanför eller skickas till socialen.

Mer läsning

Annons