Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fiffigt med opera

Min faster som gillar opera var på besök häromdagen. Hon var mycket nöjd med att Malena Ernman vunnit folkets hjärtan och att hon kammade hem vinsten i "Melodifestivalen". ”Äntligen någon som kan sjunga. De andra skriker ju bara”, sa min faster.

Annons

Det där med vad som är sång och vad som är skrik är minst sagt en fråga om definition och smak. Många andra skulle nog inte hålla med min operadiggande faster. En del skulle kanske rent av hävda det omvända – att det är Malena som skriker och de andra som sjunger.

Ja, opera är onekligen en laddad genre. Laddad med associationer som överklass, konservatism och kulturelitism. Frasen ”jag gillar allt utom opera och dansband” används med jämna mellanrum av radioskvalskonsumerande personer som likt slasktrattar lyssnar på allt och passande nog kallar sig för allätare. Men. Samtidigt är de nog med att svära sig fria från både musik från överklass och arbetarklass.

Sist jag såg en opera var det tillsammans med min faster. Vi var på Kungliga Operan i Stockholm och såg ”Näktergalen” av Stravinskij. De hade roliga kläder och man fattade inte ett dugg av handlingen genom att lyssna till sången. Och även om sångarna hade sjungit på svenska så hade det varit svårt att hänga med. Men det här problemet har ju operafolket fattat och självklart redan åtgärdat. I programmet kan man läsa sig till handlingen och i salongens tak rullar en textremsa. Mycket fiffigt.

I pausen kunde man fika eller äta en bit mat och dricka vin. Mycket fiffigt även det tycker jag. Andra fördelar är att man får sitta i en vacker salong och att publiken klätt upp sig. Roligt var det i allra högsta grad.

Så till min fasters och många andras stora glädje vann Malena Melodifestivalen. Genast börjar folk snacka om ett uppsving för operakonsten, att den ska nå ut till folket, att salongerna åter ska fyllas och så vidare.

Sakta i backarna säger jag bara. Låt mig påminna om Fredrik Kempe, Andrea Bocelli och Sarah Brightman för att bara nämna några. Det är inte rättvist att vår (som ifrån Sandviken härstammande) Malena ska behöva axla den manteln och dessutom är operan redan populariserad på många sätt.

När jag pluggade i Umeå bodde jag granne med självaste Norrlandsoperan. Trots det såg jag inte en enda föreställning, men däremot gick vi dit på konserter och klubbar. Där var operahuset riktigt folkligt och öppet för allt och alla och det var absolut inte särskilt långt mellan libretto och schlagerrefräng.

Mer läsning

Annons