Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hjälp, jag tar av mig skygglapparna och ser alldeles för klart

Nu har jag tagit av mig mina skygglappar.

Jag ser till höger och jag ser till vänster och jag ser rakt fram och jag läser vad som skrivs och sägs sedan vi började nyhetsrapportera och tycka i ett ämne som tydligen skulle bearbetas i det tyst.

Det ser inte bra ut.

Det ser ut som man kan frukta i lilla Gävle.

Det ser alldeles...lagom ut.

Annons

politiskt passhållande, visionär orkeslöshet och ekonomiska kurvor, på att tankarna kring en utveckling av en spännande del av Gävle inte finns inom räckhåll.
Det är inte så att jag har gett upp, långtifrån – men jag kan tyda tecken.
Men om bara Bodil Juggas kan släppa greppet om den pelare av 26 hon kramar för dagen och följa med över floden in bland träden till Stadsträdgården kanske jag i lugn och ro kan få utveckla vad jag verkligen tycker i en komplex fråga som innehåller en (från utsidan vacker) läktare, ett allsvenskt fotbollslag, ett för litet konserthus, en hotellsängsbrist – och en dos framtid.



...kittlas av kopplingen mellan kultur och idrott, mellan konserthus och fotbollsarena. D-e-t är en stor poäng med det förslag som förfasas som Fast Partners, men som egentligen ska kallas Gefle IF:s.
...får ståpäls av att tänka på hur trevligt det skulle vara att vandra förbi Milles musicerande änglar, över en ny gångbro över Gavleån och välja mellan att vika till vänster för stråkkvartetter eller till höger för hörnor.
...har stått utanför, suttit på, hängt och klängt på den gamla läktaren sedan jag var i tioårsåldern och är därför inte den bulldozerchaufför som något framställt mig som. Riv (försiktigt) och sätt upp fasaden igen mot Kungsbäcksvägen, baka ihop med en nya arena – och låt det gamla möta det nya. Det är en otidsenlig byggnad, där rätt delar är värda att bevaras för framtiden.
...har förstått att Gefle IF har trollat med knäna, bollar och lite annat och egentligen redan från början spelat i allsvenskan på lånad tid. Men jag anser att det är dags för kommunen att betala av på det lånet. Allsvensk fotboll ger en viss status på en stad, och en möjlighet till stolthet och underhållning. Det är dags att bjuda tillbaka. Det gör Gävle kommun genom att gå genom eld och vatten och hela Villastan för att nå fram till en byggstart.

nyhetsrapportering har gett vissa indikationer. En tydlig är att kommunen mycket grundligt tänker jobba med ett projekt där Strömvallen byggs om för att klara krav från Svenska fotbollförbundet.
Det har tydligen gnisslat lite i kontakter mellan olika berörda i det fallet, och det har blivit rubrikerna i tidningarna.
Därför har Gavlefastigheters vd Cathrine Holgersson tydligen utsetts till officiell tändare av fredspipan. Det är hon som, i ett snabbinkallat möte redan nästa vecka, ska försöka få kommunalråd, företrädare för Fast Partner, hotellföretaget och faktiskt även Gefle IF att sjunga i stämmor.
Jag har dock hittills inte fått höra ett ord av att man förstått en grundtes i allt som har med Strömvallen att göra.
Det är skillnad på att skapa en arena där det är tillåtet att spela allsvensk fotboll – och att skapa förutsättningar för att över huvud taget spela allsvensk fotboll. Det enda har med gräs och läktare att göra – det andra med finansiering av proffsidrott, för det är sån det handlar om.
Siktar man bara in sig på det förstnämnda, så spelar det ingen roll vilken taktik GIF använder – då drabbas vi ända av fotbollsdöden på eftermiddagen.

och bedyras dock från bland annat politiskt håll att huvudspåret, det läckra, fortfarande finns med på agendan.
Men jag är tveksam. Det har läckt ut alldeles för mycket passivitetstendenser för att jag ska tro att muskler och hjärnor inom Gävle kommun orkar med att försöka bestiga Mount Everest när det är bekvämare att knalla uppför Åkermans kulle.
Det är ju en lagom promenad. Det behövs ingen syrgas, möjligtvis kan man stötta sig på ett par gåstavar en stund.

. Det gör det alltid.
En sak förvånar mig dock oerhört.
Kulturredaktören Bodil Juggas har bevisligen stöd av någon/några någonstans, annars skulle vi inte stå och stampa på konstgräset. Men var är de? Svaret är väl att den gråa massan av motvilja flyter omkring i maktens korridorer, men helst inte vill komma upp till ytan i en offentlig debatt.

Mer läsning

Annons