Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fula fiskar och FRA

Annons

På tisdag debatterar vår riksdag ett lagförslag kallat signalspaningslagen som kommer att ge Försvarets radioanstalt (FRA) rätt att bedriva spaning på bland annat e-posttrafik.

Förslaget har majoritet i riksdagen. Det kommer förmodligen att röstas igenom. Såvida inte borgerliga riskdagsmän går emot respektive partilinje. Bara fyra röster krävs för att fälla förslaget, men det interna trycket på att följa partilinjen är mycket högt, vilket lett till att borgerliga ledamöter som egentligen är emot förslaget kommer att rösta för det, av partilojalitet.

Så fungerar tyvärr partipolitik i sina mörkaste stunder, att lojaliteten mot parti anses vara viktigare än allt annat.

Och därmed riskerar vår riksdag begå ett historiskt misstag.

FRA är en civil myndighet. Det innebär att de som arbetar på myndigheten är helt vanliga statsanställda. På FRA:s hemsida kan man läsa att arbetet handlar om att göra Sverige tryggare.

Själv beskriver FRA det lagda lagförslaget rörande signalspaning och spaningen i sig på följande vis:

Jag vet inte riktigt om den där liknelsen får mig att känna mig så där väldans trygg. FRA:s folkliga förenkling får den nu föreslagna signalspaningslagen att framstå som en bagatell, lite som mete.

Vilket den absolut inte är.

Enligt FRA är sökningarna strukturerade på följande vis:

Hursökningarna är strukturerade kan av naturliga skäl inte närmare preciseras. Men spaning innebär att ord, krypteringar och andra variabler blir del av sökningarna som kommer göras.

Signalspaning är inte en ny företeelse. Radio- och teletrafik har avlyssnats sedan andra världskriget. Dagens svenska lagstiftning rörande signalspaning är anpassad efter en tid före internet och datatrafik, vilket innebär att det i dag inte finns något lagstöd för att bedriva spaning som inkluderar kommunikation som sker genom exempelvis e-post.

Det lagda lagförslaget har helt enkelt tillkommit för att anpassa lagstiftningen till de förändrade förhållandena. Vilket nog får anses vara rimligt. FRA måste kunna bedriva spaning även på kommunikation som sker via datorer, vilket kräver en lagförändring.

Men en sådan lagförändring kan bara accepteras om den även skapar ett starkt skydd mot integritetskränkningar. Vilket det nuvarande förslaget inte gör.

Det ursprungliga förslaget från regeringen kritiserades hårt av lagrådet, den enhet som gör en juridisk och lagteknisk granskning.

Och den kritiken handlade främst om just ett bristande integritetsskydd.

Förslaget har nu bearbetats, men bristerna ifråga om integritetsskyddet består trots detta.

Och faktum kvarstår. FRA är en civil myndighet. Informationen kommer att hanteras av människor. Människor kan göra fel. Överskottsinformationen kan missbrukas.

Även om risken att oskyldiga kommer att drabbas är liten, enligt FRA, finns det trots allt en risk för detta.

Det går inte att vara naiv. Det går inte att bortse från en verklighet där den organiserade brottsligheten är långt mer framgångsrik på att begå brott än vad polis- och rättsväsendet är på att stoppa den.

Det går inte att ignorera att kriget som i dag pågår, pågår mitt ibland oss, i vår vardag, att terrorismen dödar civila för att söndra och härska.

Men när en demokratisk församling börjar begå våld på våra rättigheter, vill lagstifta om en rätt att granska även oskyldiga och anser att det är acceptabelt att riskera omotiverade integritetskränkningar. Det är då demokratins motkrafter nått sitt mål. Och riskerar segra.

Med hjälp av rösterna från duktiga idioter som tror att de kan rädda demokratin genom att begå våld

på den.

Mer läsning

Annons