Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anna-Karin förlorade sjukpenningen

/
  • upprörd. ”Jag är mest irriterad över att man ska behöva vänta så länge”, säger Anna-Karin Öhman som efter tre månader fick beskedet att                                                            sjukpenningen dragits in.

I februari i år blev Anna-Karin Öhman sjukskriven igen. Smärtorna i ryggen gjorde det omöjligt för henne att jobba.
Tre månader senare kom beskedet från Försäkringskassan: Hon får ingen sjukpenning. Detta eftersom hon anses klara andra jobb på den reguljära arbetsmarknaden – och att studera.
– Jag är mest irriterad över att man ska behöva vänta så länge, säger Anna-Karin Öhman, 48 år.

Annons

Första signalen fick hon i slutet av april, två månader efter att hon skickade in läkarens sjukintyg.

I brevet från Försäkringskassan konstaterade handläggaren att Anna-Karin Öhman nått dag 192 i rehabiliteringskedjan och att man därför ska bedöma om hon klarar andra jobb – inte bara jobbet i HM:s klädbutik i Valbo.

Handläggaren på Försäkringskassan tyckte att läkaren var för luddig och krävde tydligare utlåtande.

Enligt läkaren var det ”omöjligt” att säga om hon kunde klara annat jobb. 19 maj tog Försäkringskassan sitt beslut.

– Jag är inte bitter. De som jobbar på Försäkringskassan gör säkert bara sitt jobb. Men jag är förbannad över upplägget som regeringen bestämt, säger Anna-Karin Öhman.

För att klara vårens räkningar har hon tvingats ta av sina besparingar. Sambon har också fått skjuta till pengar.

Hon har varit fast anställd i klädkedjan HM sedan 1990.

Ryggbesvären har hon haft länge, ända sedan hon ramlade av en häst i början av 1980-talet. Då och då har hon fått lov att sjukskriva sig när smärtorna gripit tag. Men hon har alltid lyckats komma igen.

En morgon i april i fjol hade hon så ont att hon inte tog sig upp ur sängen.

Hon sökte hjälp på olika ställen, hos läkare, kiropraktor och sjukgymnast. Till sist, i januari i år, fick hon besked att hon hade diskbråck.

Sedan förra sommaren har hon bara kunnat jobba då och då. Sjukskrivningsdagarna har runnit iväg, liksom den utmätta tiden för rehabilitering.

Hon har en deltidstjänst på 26 timmar i veckan och under de senaste veckorna har hon försökt jobba halva tiden, trots smärtorna.

Men när Arbetarbladet kommer på besök är hon hemma igen.

– Jag går på tabletter för att hålla mig uppe.

Efter råd från facket har hon bestämt sig för att överklaga, för sin egen men också för andra skull, andra som har svårare att klara sig utan sjukpenning.

I höst ska hon börja studera på Komvux.

– Jag älskar mitt jobb. Men det sliter för mycket på kroppen, säger Anna-Karin Öhman som ska försöka hitta en annan yrkesväg.

– Det måste vara varierande, inte bara att stå, sitta eller gå, inte sitta vid datorn och inte tunga lyft. Men nånting måste det finnas. Det har ju Försäkringskassan sagt, säger hon.

Mer läsning

Annons