Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Börja aldrig sluka sparkstöttingar"

/
  • Niklas Folkegård från Varitégruppen Vaxir kan inte sluka svärd eller sparkstöttingar längre på grund av skador.

De ser smärta som en utmaning och kroppens överlevnadsreflexer som någonting att övervinna.
Svenska svärd- och sparkstöttingslukare har nu uppmärksammats internationellt.
– Prova aldrig! lyder deras råd.

Annons

Niklas Folkegård, Gävle, är världens hittills ende kände sparkstöttingslukare, som dock har lagt sysselsättningen på hyllan av medicinska skäl.
– Jag har fått skador i matstrupen och på magmunnen. Jag kan varken sluka svärd eller sparkstöttingar längre. Men titta, man ser märken av mina framtänder på meden, säger han och håller fram en röd barnspark som bevis på tidigare bragder.


Eftersom föremålet är världsunikt kommer det att fraktas från Sverige till ett museum i Alabama, USA, som det internationella svärdslukarsällskapet SSAI driver. Folkegård och hans branschkollega Martin Lundström, fakiren Orthae kallad, har just blivit invalda i SSAI:s prestigefyllda Hall of Fame.

Att titta på svärdslukning är ingenting för kvackelmagade. Att utöva svärdslukning är ingenting för någon – egentligen, bedyrar både Folkegård och Lundström samt SSAI:s ordförande Dan Meyer, världsartist och mångfaldig rekordhållare enligt Guinness rekordbok. Han är till exempel ensam om att ha slukat svärd under vattenytan omgiven av hungriga hajar.
– Prova aldrig. Det enda tipset jag kan ge förutom att inte prova, är att verkligen inte prova. Och om du ändå börjar: sluta, säger Niklas Folkegård.


Svärdslukning har kostat åtskilliga människor livet och skaderisken är överhängande.
– Därför finns färre än några dussin utövare i världen. Det är helt enkelt för farligt, säger Dan Meyer och tillägger att för hans del är själva faran drivkraften.
– Folk blir starkt påverkade av att titta på svärdslukning. Det är omtumlande av flera skäl.

Många blir inspirerade sedan att göra saker som de aldrig trodde att de skulle kunna eller våga, säger han.
– Man är rädd varje gång egentligen. Eller inte rädd, rädd, utan man är mer ”är det denna gång som något ska hända” säger Martin Lundström, som livnär sig på att plåga sin kropp inför publik.
– Man blir inte rik, men det räcker till blöjor till barnen och mat på bordet, säger han.

Sara Rörbecker/TT

Mer läsning

Annons