Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hjärntumören blev räddningen för Gunilla

/

8 juni i år fick 58-åriga Gunilla Karlsson i Gävle veta att hon hade en stor tumör i hjärnan.
Ett besked som kunde ha fört henne in i sitt livs största kris.
Men för Gunilla kom läkarens ord som en lättnad.

Annons

– Plötsligt hade jag fått en förklaring till alla jobbiga symtom jag hade. Jag hade fått en diagnos, och blev faktiskt jätteglad, säger hon.
I dag är det svårt för en oinvigd att förstå vad Gunilla gått igenom. Håret är kortklippt efter operationen i somras, men i övrigt ser hon ut som vilken frisk och fungerande människa som helst.

och välartikulerat. Hon gestikulerar ofta för att understryka sina ord och är stadig i blicken.
– Det är så härligt att leva. Jag har fått tillbaka mitt liv, konstaterar hon.
Gunilla sträcker ut benen i fåtöljen i barndomshemmet på Ingebovägen i Gävle.

lyser upp dunklet och huset är mycket välstädat.
– Städning, städning... säger hon med en humoristisk glimt i de mörka ögonen. Nu för tiden tänker jag mycket på städning. Jag klev faktiskt upp halv två i natt och ställde mig för att stryka. Jag har så mycket energi.
Kanske är det en kvardröjande effekt av kortisonpreparatet hon tagit fram till för någon vecka sedan. Eller så handlar det bara om återvunnen livslust.

en helt annan livsglädje i dag jämfört med tiden innan hennes allvarliga sjukdom upptäcktes. Då hon befann sig i ett svårgenomträngligt mörker av symtom som hon inte hade någon förklaring till.

vet hon inte säkert när hon började må dåligt. Det kom smygande för flera år sedan med värk i kroppen, yrsel och balansproblem.
– Jag sökte hjälp på vårdcentralen och doktorn trodde att jag hade virus på balansnerven, säger hon.

Men besvären fortsatte och via en kurs av företagshälsvården fick Gunilla idén att hon kunde söka sig dit.
Då hade hon dessutom börjat drömma mardrömmar, hon var trött och grät ofta. Vänster sida av kroppen hade svårt att ”hänga med” i rörelserna. Hon började få blåmärken när

remitterade läkaren på företagshälsovården Gävlehälsan henne till sjukgymnast.
Hon bedömdes också vara deprimerad, fick antidepressiv medicin, blev utskriven och remitterades till psykolog.
Gunilla försökte styrketräna, strechade, gick på vattengymnastik, fick akupunktur och kortisonsprutor i höften.
– Men jag blev bara sämre utan att Gävlehälsan reagerade, säger hon.

Gunilla stavar för att hålla balansen när hon var ute och gick.
– Jag ville inte att andra skulle se hur jag tog snedsteg och att de skulle tro att jag var full, berättar hon.
I våras reagerade sjukgymnasten.
– Hon sa att jag borde ha varit frisk vid det laget. Det var något som inte stämde, säger Gunilla.

en remiss till magnetröntgen. Den gjordes den 8 juni.
– Direkt efteråt blev jag skickad till akuten, berättar Gunilla.
Där väntade en läkare som berättade för Gunilla Karlsson att hon hade en hjärntumör som mätte 7,5 gånger fem centimeter.

påminna sig att hon kände någon rädsla vid beskedet. Det var bara skönt att få ett svar.
– Då förstod jag inte hur illa det kunde gå, att jag faktiskt skulle kunna bli ett kolli, säger hon.

konstaterats gick allt fort. Gunilla fick kortison som gjorde att svullnaden i hjärnan minskade och hon lades in på akademiska sjukhuset i Uppsala den 18 juni.

Operationen dagen därpå pågick i sju timmar. Efteråt stod det snabbt klart att hennes språkliga förmåga inte hade påverkats nämnvärt av ingreppet i hjärnan.
– Läkaren var engelskspråkig och jag kunde prata obehindrat med honom, berättar hon.

de närmaste veckorna svårigheter. Gunilla drabbades av flera krampanfall och hallucinationer.
– Jag trodde att det fanns en trappa som gick från taket på sjukhuset ner i rummet. Det var väldigt obehagligt, jag låg i fosterställning och grät. Jag ville ta livet av mig då.

en tid efter att Gunilla återvänt till Gävle. Hon drabbades av urinvägsinfektion och lunginflammation och fick tillbringa ytterligare en tid på sjukhus.
Men sedan augusti har allt flutit på som det ska. Tumören visade sig vara godartad och förutom medicin mot kramper är ingen ytterligare behandling planerad.

Gunilla nästan helt återställd.
– Det är bara muskelstyrkan och konditionen som ska tränas upp. Allt känns så roligt nu. Jag tycker att jag är värd att få leva i 20 år till och må bra, säger hon.

Den offentliga vården får ofta ta emot kritik, medan många rosar de privata alternativen för effektivitet och gott bemötande. Men Gunilla gör tvärtom. För henne är det privata Gävlehälsan som väcker bittra känslor och den offentliga sjukvårdspersonalen inom landstingen i Gävleborg och Uppsala som får beröm.
– Jag har blivit otroligt bra bemött där, säger Gunilla Karlsson.
Gävlehälsans vd Bengt Granting vill inte uttala sig om Gunillas kritik.
– Vi kommenterar inte enskilda patientfall, säger han.

Mer läsning

Annons