Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bodåsborna stannar kvar för att de trivs

"Roligt att läsa om Bodås, det är ett samhälle som jag tidigare bara svischat förbi", sa en före detta kollega härom dagen. Lite så var det för mig också innan jag påbörjade arbetet med den här serien.

Annons

 

Från vägen sett tänker man inte på att det ligger en hel liten by några kilometer efter Hästbo. Än mindre syns det samhälle som Bodås en gång var. Det är bara gruvlavens höga torn som sticker upp ur marken och påkallar bilisternas uppmärksamhet.

Varje gång jag nu varit på Bodåsbesök har jag förvånat hittat nya uppfarter och hus har ploppat upp än här och än där, som kamouflerade mellan träden. De senaste siffrorna från SCB visar att det 2005 var ungefär 112 personer bosatta här. Förr var det betydligt fler. Som mest jobbade 150 man bara i gruvan. Med deras familjer inräknade plus bönder runt i kring fanns här en gång ett ganska stort samhälle.

Mitt intresse för Bodås grundar sig i den förändring som byn har genomgått, både mycket kortsiktigt med skolan som lagts ner och den nya vägen som byggs, men också över längre tid.

Hur gruvverksamheten har blossat upp, växt, för att sedan lämna orten helt. Sandvik som satt djupa spår. Jag hoppas att ni tycker att det har varit lika spännande som jag att följa den resan.

 

 

Flera bybor beskriver det som att skolan var byns sista livsnerv och det fanns en stor farhåga att hela byn skulle avfolkas när den lades ner. Men alla har inte flyttat därifrån. Och alla som jag har talat med tänker bo kvar på orten.

Samtliga med samma motiv - närheten till naturen, lugnet och mentaliteten. Naturen finns ju faktiskt inpå dörren även i andra delar av Hofors kommun, kan jag tycka. Men det jag har upptäckt i Bodås med omnejd är att det finns en väldigt stark sammanhållning. Det måste vara det som folk menar när de säger att de trivs med mentaliteten. Det känns som att alla är positiva och drar åt samma håll.

Fritidsgården i Hästbo bygdegård är ett konkret exempel på det. När jag kom på besök en kväll möttes jag av febril aktivitet och minst ett 20-tal barn. Här samlas barn, ungdomar och vuxna från Dalgränsen, Bagghyttan, Bodås, Nyhyttan och Hästbo - byar som nästan flyter ihop.

Föräldrar med vanliga heltidsjobb vid sidan av ställer upp och jobbar på fritidsgården på ideell basis varje onsdagskväll. Alla verkar stortrivas och dessutom umgås över åldersgränserna. Imponerande.

Mer läsning

Annons