Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Cp-skadade Linnéa får lida när ingen vill betala

/
  • ÖVERVÄGT FLYTT. Anna-Lena Källdén säger att hon ibland övervägt att flytta till ett annat län för att slippa strida för alla hjälpmedel som Linnéa behöver för att leva ett drägligt liv. ”Men jag är uppväxt här i Sandviken, känner mig trygg här och har mitt umgänge här”, säger hon.

För Linnéa, 15, skulle en elrullstol vara detsamma som ökad frihet och höjd livskvalitet.

För landstinget är det en extra kostnad som helst ska undvikas.

– Det blir allt oftare en strid på kniven när hon behöver ett hjälpmedel, säger mamma Anna-Lena.

Annons

Linnéa Källdén har i grunden en cp-skada och är flerfunktionshindrad. Hon är beroende av syrgas dygnet runt och har nio personliga assistenter som turas om att hjälpa henne med alla förflyttningar, lyft och andra vardagsbestyr.

Mitt i fotograferingen sätter Linnéa pekfingret under mammas ögon och drar huden nedåt.

– Hon säger att hon är ledsen. Det är så här hon kommunicerar. Hon har sitt eget teckenspråk, förklarar Anna-Lena.

Ingen ville betala hennes lyft

När landstinget och assistansgivarna inte kommer överens om vem som ska betala hjälpmedlen, blir det Linnéa Källden och andra funktionshindrade som hamnar i kläm i systemet.

Linnéa väger i dag 48 kilo och är tung att lyfta även för en person med normal kroppsstyrka. När det blev nödvändigt att köpa taklyft uppstod genast en diskussion om lyften var till för personalen eller för Linnéa. Alltså: skulle assistenternas arbetsgivare eller landstinget betala?

För Anna-Lena Källdén var det självklart att lyften var till för att Linnéa skulle få ett drägligare liv. Men landstinget höll inte med.

– Hur värdigt är det att bli lyft för hand, bli tappad och få blåmärken? säger Anna-Lena.

Tuffare i Gävleborg

Hennes upplevelse är att det allt oftare blir strid om betalningen av hjälpmedlen och det är inte bara Linnéa själv som kommer i kläm.

– Jag märker att alla runt henne är besvärade och tycker det är jobbigt. Som förälder vänjer man sig med att det är så här. Det står så många fina ord i barnkonventionen och lagtexter. Men när det kommer till kritan är det lika överallt. Alla ska dra åt och spara pengar.

Anna-Lena upplever att Landstinget Gävleborg är extra tuffa i sin tillämpning av reglerna för hjälpmedelshanteringen.

– Jag har varit på hjälpmedelsmässor och av flera försäljare fått reaktionen ”jaha, du är från Gävleborg – då blir det nog tufft”.

Just nu processar Anna-Lena Källdén för att Linnéa ska få en eldriven rullstol klassad som personligt hjälpmedel och inte som ett arbetsredskap för personalen.

– Det skulle innebära att vi kunde vara i Furuvik och gå omkring en hel dag eller åka till Järvzoo. Men frågan är som vanligt vem som ska betala.

Mer läsning

Annons