Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Grammisnominerade Ulf Ivarsson om punk, betong, ljudnörderi och hur det är att spela med Thåström: "Det måste vara på liv eller död"

Ulf "Rockis" Ivarsson är en tung faktor inom svensk musik. Den tidigare Gävlebon avslutade nyligen en utsåld turné med Thåström och är nu tvåfaldigt grammisnominerad i kategorin Årets bästa rock 2018.
– Musik ska vara kul, det får aldrig bli en börda, säger han.

Annons

Ulf Ivarsson är basist och musikproducent som samarbetat med artister som Thomas Di Leva, Olle Ljungström, Sky High, Hedningarna och Thåström, men även utländska artister som Andrea Schroeder och Sivert Hoyem.

– Alla samarbeten har varit viktiga. Man måste våga göra bort sig och hoppa in i projekt som man inte riktigt behärskar. Jag vill utmana mig själv hela tiden, lära känna nya människor och testa nya marker. Det ska finnas en tröskel att ta sig över. Det är min drivkraft.

Han har ständigt nya musikprojekt på gång och just nu är han högaktuell med två nomineringar till Grammisgalan 8 februari 2018. Han har producerat Gävlebandet Solens skiva "Känslor säljer/Miljonär" och dessutom spelar han bas på Thåströms "Centralmassivet". Båda skivorna är nominerade i klassen Årets rock.

– Det är naturligtvis kul för Solen. Men för mig är Grammisgalan ett gammalt format som inte har med musik att göra, det är en väldigt dyr firmafest. Jag tror inte på att hänga medaljer på musiker och konstnärer.

Vi träffas inför en spelning som han ska göra med Roffe Wikström. Äppelknyckarkepsen är nedtryckt över det ostyriga håret och han har sin farsas gamla skinnjacka på sig.

Ulf Ivarsson spelar blues, dub, jazz, punk, reggae, rock och folkmusik och drivs av viljan att pröva nya samarbeten och musikområden:

Ulf Ivarsson kallas för Rockis, ett namn som hängt med sedan han gick i första klass i Sätra.

– Jag var väldigt musikintresserad och lyssnade på musik som ingen annan i min ålder gjorde. Min moster jobbade i skivaffär och gav mig skivor med David Bowie, Alice Cooper, New York Dolls och T. Rex. På skolan kallade de mig för Rockis och det sitter kvar än.

När punken kom var Ulf tolv år. Han blev knockad av kraften.

– När jag hörde Sex Pistols för första gången var det som att få en käftsmäll. Det träffade rätt, precis i den åldern när man är på väg in i en egen identitet.

Punken var antitesen till att vara duktig.

En musiklärare på Vasaskolan lärde Ulf spela bas och det dröjde inte länge förrän han började spela i bandet Pink pyjamaz.

– Jag kunde inte spela men man gjorde det ändå. Punken var så bra på det sättet att alla fick och alla kunde. Punken var antitesen till att vara duktig.

Som 15-åring blev han inplockad i Gävlebandet Quiet med bland andra Mike Granditsky och Christer Björklund

– De var bättre och äldre, men de tog sig an mig. De såg väl att det fanns potential i mig som liten kille.

I början på 1980-talet var Ulf Ivarsson den yngste medlemmen i det populära Gävlebandet Quiet.Arkivbild/Arbetarbladet

Drömmen var att få spela, men han hade inga ambitioner om att kunna leva på det. I slutet på 1980-talet började han spela med Thomas Di Leva och insåg att han kanske skulle kunna försörja sig på att vara musiker.

– Jag vill bara få hålla på med musik. Jag gör det inte för pengar utan jag gör det för att jag tycker om det.

Sedan 2005 ingår Ulf Ivarsson i Joakim Thåströms band.

– Vi kände varandra lite innan. Han ringde och frågade om jag ville vara med och spela på Skebokvarnsvägen-skivan. Det var naturligtvis väldigt smickrande. Jag hade precis slutat spela med Di Leva då.

Han har även producerat Thåströms plattor ”Kärlek är för dom” från 2009, ”Beväpna dig med vingar” från 2012 och "Den morronen" från 2015.

– Samarbetet med Joakim fungerar så bra för att vi kommer från samma värld, vi är båda sprungna ur punken och har samma referensramar. Jag förstår vad han vill och han förstår vad vi vill i bandet.

Läs också: Thåströms turnépremiär hyllas – "Fullständigt knäckande"

Men det vilda rocklivet är inget för dedikerade musiker. Vill man vara kvar i branschen måste man fokusera på musiken.

– När vi spelar med Thåström måste man skärpa sig, det går absolut inte att spela på fyllan. Det är ett sånt jävla fokus. Man kan inte och man vill inte slarva.

Vad är det för fel med att vara pretentiös?

Ulf Ivarsson har alltid tagit musiken på största allvar.

– Det är på liv och död. Det måste vara det, annars fastnar det inte. Det värsta jag vet är musiker som skämtar bort sin kvalitet och inte vågar stå till 100 procent för det de gör. Visst, man kan bli kallad pretentiös. Men vad är det för fel med att vara pretentiös?

Förutom att spela bas i olika samarbeten och producera åt andra artister så har han ett eget projekt; Beatundercontrol. Där skapar han experimentell instrumentalmusik. Han har både släppt plattor och turnerat med sitt projekt. Dessutom gör han konserter med enbart elbas, förstärkare och ljudeffekter.

– Jag improviserar olika ljud som jag loopar och sedan bildar soundscapes.

Ulf medger att han är en ljudnörd.

– Jag älskar ljud och är nog mer ljudmänniska än melodimänniska.

– Det måste finnas ett tuggmotstånd när man utövar och lyssnar på musik, det ska vara lite skevt och skavigt. Det ska vara som att kliva in i en resa som man inte vet hur den slutar. Och sedan är man punkare i grunden, det kan jag inte göra något åt, säger han och skrattar.

Det var hans upptäckarlust inom musiken som fick honom att lämna Gävle för drygt 20 år sedan och flytta till Stockholm.

– Det var för lågt i tak. Men de senaste åren har det kommit jävligt mycket bra musik från Gävle, som till exempel: David Lehnberg, Ida Long och The Deer Tracks. Det händer grejer och är mer kreativt nu än för 20 år sedan. Hade Gävle varit som det är nu, hade jag stannat kvar.

Läs också: Här är årets bästa låtar – enligt ett gäng nöjesredaktörer

Han har, trots snart 40 år i branschen, behållit en ödmjukhet och nyfikenhet till musiken.

– Jag har haft tur som fått jobba med saker som jag tycker om. Jag har inte behövt spela för att överleva. Det är inte ett jobb att spela musik, för mig är det en ynnest. Jag vill inte bli en gnällig och bitter musiker. Det finns för många såna...

Men hur behåller man det kreativa och roliga?

– Jag är 52 och tycker att det blir roligare och roligare, men jag måste göra andra saker för att det ska vara kul.

Förra året producerade han tre album. Det blev lite för mycket.

– Det är jätteroligt att producera, men jag lägger alltid 120 procent. Jag vill inte slarva. Jag vill vara bra inför mig själv och då blir jag det förmodligen inför andra också.

Efter det var han tvungen att ta en paus från musikproducerandet för att få bort jobbkänslan från musiken och hinna spela lite bas.

– Jag har till och med tagit ett vanligt kneg. Jag jobbar som betongarbetare och sanerar slamdammar. Ett riktigt arbete, säger han och man kan ana en stolthet i rösten.

– Jag behövde det. Jag vill känna att musik är kul, det ska inte kännas som att gå till jobbet. Musik får inte bli en börda, konstaterar han.

Ulf släpper snart en ny dubsingel Beatundercontrol. Han har ett samarbete på gång med den amerikanska basisten och producenten Bill Laswell. Och i sommar väntar flera festivalspelningar med Thåström.

– Jag vill fortsätta göra instrumental musik och hitta nya samarbeten. Man måste vara vaken och inte vara rädd för att göra fel. Livet är för kort för det.

Ulf Ivarsson

Ålder: 52 år.

Bor: Lägenhet i Stockholm.

Gör: Basist, kompositör och musikproducent.

Familj: En 13-årig son som heter Fabian.

Lyssnar på: Gammal blues, ambient och free jazz som Miles Davis, Ornette Coleman och John Coltrane. Jag har alltid tyckt om musik som man inte riktigt kan definiera och som inte har en etikett.

Intressen: Jag springer mycket, tre-fem gånger i veckan. Det är meditation för mig.

Favoritbasister: Willie Weeks och Charlie Haden.

Blir glad av: Min son och när jag får in den där perfekta basgången.

Gör mig förbannad: Sverigedemokraterna och Kungahuset.

Ångrar: Hur mycket som helst.

Tacksam för: Att jag får göra det jag vill med väldigt bra människor. Jag har ett enkelt men bra liv.

Tror på: Ödet, allt händer av en anledning.

Läs också: Uje Brandelius om succéföreställningen och sjukdomen: "Jag har inga problem med att vara Sveriges Mr Parkinson"

Läs också: Regina trivs i hårdrockens drömfabrik

Mer läsning

Annons