Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Historia, hetta och Valpen

/
  • SEMESTERBILDER. Afrodites steniga strand. Gladiatorer i Kourion. Vardagsbild i det antika Pafos.

Annons

Först något om vädret. Och trafiken.

För bara 5 euro extra per dygn erbjuds svalkande luftkonditionering på rummet. Den som håller i slantarna får nöja sig med kylluft från klockan 18 till elva, den ingår i resans pris. Men man ska inte klaga då totalpriset understiger kostnaden för en tur och retur, med SJ, till Göteborg.

Vi hamnade på Cypern, i Larnaca. Här är det varmt. Kanske över 40 i solen, minst 35 i den behagliga skuggan. Det står man ut med.

Så jag läser mitt lilla häfte om Cypern och några namn flimrar förbi; general Grivas, ärkebiskop Makarios, Kyprianos, Klerides, Denktash. Och Christofias, den kommunistiske grekcypriotiske presidenten som kanske återförenar det delade landet, eller åtminstone öppnar fler övegångar mellan de båda sidorna.

Cyperns moderna historia följer den politiska utvecklingen från 50-talet och framåt. Brittisk koloni, kuppen i Aten, den turkiska invasionen, delningen. I norr turkar, i söder greker, understödda av Nato. Turkiet mot Grekland, och nu är båda med i Nato. Inget krig, men kallt ändå. Över 3 000 brittiska soldater står stridsberedda, de lever i moderna komplex, bakom taggtråd. Vi far förbi, och jag vältrar mig strax ner i havet, det håller säkert 25 grader. På tredje dagen är jag brännskadad.

Trafiken? Ratten till höger och bilarna till vänster. Ettan ligger längst bort, liksom vägrenen. I rondellerna kan det bli kärvt, men bara en gång möter jag en bil på samma sida. En lätt korrigering, och livet går vidare.

Två ruinstäder, några tusen år gamla, på samma dag; Kourion och den ”arkeologiska parken” i Pafos. Märkligt välbevarade mosaiker drar iväg med fantasin. Begrundar mitt yrkesval, i nästa liv studerar jag till arkeolog. Samma fascination inför ruiner och historia som inför politikens gåtor; Lars Leijonborg utföst i kylan. Så vackra ord han får med sig på de liberala ledarsidorna. Krönikor jag kommer åt på nätet kan summeras: Skrattretande hyckleri.En misslyckad politiker, så uselt patetisk att han snabbt sparkades ut ur regeringen. Hans minne kan skrivas som rakad på pungen. Sedan kom Jan Björklund och Marit Paulsen.

Tankarna går till Littorin, han med det akademiska fuskverket. Littorin sitter kvar, skyddad av direktören för det hela.

Över hundra kommentarer på nätet? För ett konstverk, uppställt i en rondell? En Valp körde jag i det militära, men här gör bilen/jeepen mer nytta, och rosa är ju en vacker färg, eller ett tillstånd. Gävleborna klagar, som vanligt. Ingen, kanske någon enstaka, förstår något. Om folket, på webben, fick bestämma konstant stillestånd i denna vackra stad, så elegant smyckad av konst och skulptur. Varför gnälls det så förbannat, på allting? Det enda som duger är vägen mot Stockholm. Inte Sandviken, eller Söderhamn. Gör som jag, bygg bo utanför och pendla in. Finns det något vackrare än Hemsta och trafikljusen vid Hemlingby skola? Vid fabriken kan man börja andas igen.

Jenny har skrivit om Ella Bohlin, men jag kompletterar med några reflektioner om det kristna partiets personalpolitik; vem valde Ella och vem skrev upp Alf Svensson på listan? Jag anar en konspiration, iscensatt av partiledningen. Den lokale Sjögren fanns säkert med i den sammansvärjningen. När vi samtalade före valet förutspådde jag utgången och Sjögren lät uppriktigt förvånad. Spelade han? Och Bohlin, ung, vacker, trosviss, kanske klok. Vilka väljargrupper valde KD där? De tiotal som tror att de kristna har ett parti för de yngre? Men hon tror ju inte ens på Darwin, vem kunde då tro på henne? På Svensson tror alla, trots att han hymlar lika ofta som han utbrister i självklarheter. En man för Bryssel. På håll kan det sägas: Katastrof för de nya socialdemokraterna och de nygamla moderaterna. För vänstern återstår bara en kamratlig och öppenhjärtig husrannsakan. Men Ohly sitter säker.

Val i Iran, BBC World på plats. Några präster slåss om makten, oljan och religionen. BBC översätter folket på gatan; fanatism på gränsen till vidskepelse. Några välartikulerade röster, skolade på västerländska universitet talar om möjlig demokrati, någon gång i en avlägsen framtid. Sedan återkommer prästerskapet; som en parodi på Sverigedemokraterna.Och har Louise trollat fram ryggsäcken/väskan?

Två års fängelse för knivattackerna i Sandviken. HD viftade bort invändningarna. Då återstår bara det viktigaste; att klara ut vad som hände, och varför.

Återsamlas Allsvenskan före min hemkomst? Kalmar på Strömvallen? Och jag här nere. Så ledsamt.

Jag tröstar mig med Eurosport; alla Zlatans italienska mål från alla möjliga vinklar. Några mål konstverk, andra hög yrkesskicklighet. Som Jawo, men i en annan liga.

Saab/Koenigsegg? Inga andra intresserade av denna säkra och vackra bil, men snart en egendomlig hybrid. Men har jag tur, och livet, handlar jag en ny modell, dock inte den för åtta miljoner.

Mer läsning

Annons