Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inga bevis finns för att barnen inte var apatiska

Vad jag vet är en tes ingen sanning utan något som ska bevisas, skriver Olle Ljungbeck som kommentar till Arbetarbladets intervju med Gävleforskaren Nader Ahmadi gällande de apatiska barnen.

Annons

I söndagens Arbetar- bladet kan vi läsa att Nader Ahmadi som på regeringens uppdrag ”granskade” fallen med de apatiska barnen säger sig stå fast vid tesen att de apatiska barnen kan ha varit manipulerade.

Vad jag vet är en tes ingen sanning utan något som ska bevisas innan det får sanningshalt eller förkastas. Någon sådan sanning har Ahmed efter framläggande av sin tes inte kunnat redovisa.

Han erkänner till och med motvilligt att hans tes inte är bevisad.

Trots detta ger han i artikeln intrycket av att barnen var manipulerade och sålunda inte sjuka eller apatiska!

I Svenska Dagbladet har professorn i barn- och ungdomspsykiatri, Ingemar Engström, en helt annan syn än Ahmed.

Han säger bland annat så här; ”Psykiska epe- demier är ett känt fenomen. Apati är inget nytt och obegripligt symtom i sjukvården. Det finns anledning till självrannsakan i denna fråga (de apatiska barnen) för såväl politiker och myndigheter som media och sjukvård. Ur mitt perspektiv gäller den grundläggande frågan för samtliga dessa institutioner på vilken grund det professionella ansvaret utövats”.

Vidare säger han; ”Detta leder till frågan om fenomenet ’apati’ var något nytt och okänt. Enligt min mening var det inget nytt, men länge föreföll det som att också vi läkare saknade förklaring till ett sådant tillstånd. De familjer jag har mött, där barn utvecklat ett apatiskt tillstånd, har en historia av förföljelse, trauman, långvarig ovisshet och uppgivenhet inför framtiden etcetera”. Och vidare; ”När nu läkarkåren var villrådig och tafatt fick andra krafter ta över diskussionen. Enstaka kolleger kom med empiriskt helt ogrundade påståenden om förgiftning och föräldraspel. I detta händelseförlopp kan man peka på bristande professionellt ansvar från många håll”.

Helt klart är att de som bar ansvar för utvisningen av de apatiska barnen inte på något sätt kunde påvisa eller styrka att barnen inte var apatiska. Detta räcker för att fastslå att det var djupt omoraliskt att utvisa dessa barn. Det stred givetvis också mot FN:s barnkonvention.

Att Nader Ahmadi nu utnämnts till chef för akademin för vård och hälsovetenskap vid Högskolan i Gävle är betänkligt med hänsyn till hur lätt han tar på vetenskaplig bevisföring!

Olle Ljungbeck, Gävle

Mer läsning

Annons