Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingen bra dag

Annons

Fredrik Reinfeldt vaknade till en ny opinionsundersökning, avståndet till oppositionen hade dragits ut till 17,6 procent. Om kristdemokraterna, ännu en gång under fyra procent, räknades bort hade den samlade vänstern ett övertag på över 21 procent.

Värre ändå, 111 000 tidigare moderatväljare har gått över till Mona Sahlin. Det var väl de socialdemokrater som tröttnat på Göran Persson som nu återkom, djupt besvikna på Reinfeldt.

Sverige väljer bort högeralliansen och den politik som målmedvetet monterar ner den svenska modellen. En majoritet tror att Sahlin skulle klara regeringsuppdraget bättre.

Alla siffror pekar nu fel för regeringen.

Men några timmar senare ställdes Reinfeldt i riksdagens talarstol och förklarade att det mesta är under kontroll. Läget är ljust, ekonomin stabil och snart sänker vi skatten igen. 15 miljarder pytsas ut till alla som har ett jobb. Det blir några hundra kronor, som kanske täcker prishöjningar på mat, energi och bostäder. Men pensionärer, sjuka och arbetslösa blir utan, de förblir i ekonomiskt och politiskt utanförskap.

Banker som störtar ner i avgrunder, varsel som ställer tusentals utan jobb, 2 400 hittills bara i september, en bilindustri som ser försäljningssiffrorna halveras och en lågkonjunktur som snart väller in över landet; allt detta är krusningar på ytan. Regeringen har samlat på sig resurser för att klara varje utmaning.

Statsministern värjer sig fortsatt mot alla dåliga tecken, det är som om alliansen föredrar en egentillverkad verklighet som inte störs av konflikter, arbetslöshet och ekonomiska kriser.

Lugnande besked formuleras: Eventuella bankkriser reds ut av Mats Odell. Anders Borg har redan mätt upp nästa års ränta åt riksbanken; tre procent. Maud Olofsson litar på de reformerade arbetsförmedlingarna, de skickar de arbetslösa till lediga jobb var helst de finns. Arbetslinjen ligger fast.

Så presenterades en budget och en samlad politik för det närmaste året. Men regeringsförklaringen, en utdragen monoton högläsning ur ett träigt manus, rymde inga överraskningar.

Där fanns inget om FRA, trots att några folkpartistiska riksdagsledamöter i går skickade en hälsning till regeringen; vi röstar nej.

Nästa gång lagen kommer upp i riksdagen hjälper det inte att Reinfeldt personligen hotar alla som vågar ha en egen åsikt. Där ryms det verkliga, och växande hotet mot regeringen. Men ännu tycks FRA vara en icke-fråga.

Inget om a-kassan, trots att en miljon nu står utanför.

Och inget om homoäktenskapen trots att den frågan kan sänka regeringen. Inget om alliansfriheten, trots att den hittills varit fundamentet i den svenska utrikespolitiken. Inte ett ord om jämställdhet, men det har ju aldrig varit en högerfråga.

Ändå några plus för den väldiga infrastruktursatsningen, trots att den delvis är felriktad. Miljarder till forskning är väl använda pengar. Förskola också för treåringar ger lyckligare barn och föräldrar.

Men högerregeringen skriver historia, aldrig tidigare har så många väljare bytt sida så snabbt efter ett val.

Och aldrig, i modern tid, har en sittande regering, trots att att högkonjunkturen borde gynnat den, haft ett så begränsat folkligt stöd. Högerns berättelse har fallit samman. Mitt i ruinerna står Reinfeldt, oberörd.

Mer läsning

Annons