Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inte samma båt

Annons

Statsministern lät klä ut sig i landslagsdress, formulerade några intetsägande fraser och uttalade en förhoppning om svensk seger. Zlatan, Rosengård och Petter, Söderhamn gav sedan landslaget respit fram till lördagens avgörande.

Reinfeldt har lite längre tid på sig att organisera anfall och försvar, hans viktigaste match är några år avlägsen.

Men i går dubbla förluster; trött, trög, oinspirerad som om han redan givit upp. Patetiska, eller krystade försök att skämta. Han nådde inte längre än till kilopriset på citroner och frågan om ”vem som skall vara skeppare på skutan när det blåser”. En verbal och mental grundstötning.

Sverige har en regeringschef som känns obekväm med kvickhet, espri och det förlösande eller dräpande skämtet. Reinfeldt går vilse i retoriken och haltar fram i syntaxen. Göran Persson kunde faktiskt vara rolig.

Och partiledardebatten kändes avslagen, trots Maud Olofssons energiska plattityder och utstuderade eller ofrivilliga oförmåga att förstå varje fråga som ställdes till henne. Det går, för den som av plikt är satt att lyssna, att beskriva Olofsson nära gränsen till outhärdlig. En alternativ definition kan skrivas: Lomhörd.

Hon, och Jan Björklund, är så övertygade om att de har rätt att varje invändning mot den förda politiken avfärdas som ofärdig, eller orättfärdig. Det är tuffa tider, säger Björklund, men när slutbetygen delas ut i september 2010 gives denna regeringen MVG, eller om det då är 10 på en skala, försäkrar han.

SCB placerade sedan en seriös mätning av opinionen i knät på högeralliansen; 15,6 procent efter. Socialdemokratin större än de fyra sammanräknade.

De små högerpartierna har fastnat kring 6–7 procent.

Kristdemokraterna har fastnat några tiondelar över avgrunden och moderaterna, som bär hela regeringspolitiken, räknar in drygt 22 procent. En svår missräkning för den nya högern. Och klen utdelning för Reinfeldts hårda och självuppoffrande reformarbete. Sällan eller aldrig har en regering haft så svagt stöd.

Väljarna vänder sig bort från skämtet med fastighetsskatten, de förmögnas väldiga skattelättnader, utplundringen av a-kassan, försämringarna av ersättningsnivåerna och ignorerandet av pensionärerna.

Reinfeldts ministrar talar stolt om trendbrott, och väljarna instämmer. De ser orättvisorna, klasspolitiken, nedmonteringen av välfärdsstaten. Ett nytt Sverige träder fram.

Partiledardebatten bekräftade gränserna mellan solidaritet och egoism. Vi sitter inte i samma båt.

En ideologiskt övertygad, kompromisslös höger står mot en samlad vänster som sträcker sig från LO till Lars Ohlys klasskampsparoller. Delar av regeringsunderlaget beskrevs av Ohly som ”parasiter” Den språkligt, och retoriskt känslige hade nöjt sig ”profitörer”.

Mer läsning

Annons