Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Junilistan står för EU-kritiken

Kennet Lutti kommenterar Marita Ulvskogs kandidatur till EU-parlamentet på ledarsidan i Arbetarbladet

1 oktober 2008 och uttrycker samtidigt sin syn på Junilistan.

Annons

Att Junilistan skulle vara ett litet och osäkert parti är märkligt formulerat. Junilistan är Sveriges tredje största EU-parti med 14,5 procent av rösterna i senaste valet till EU-parlamentet, har en stark ställning inför EU-parlamentsvalet i juni 2009 och med ett tydligt budskap om att EU:s makt över de nationella parlamenten måste begränsas.

Nej till ökad överstatlighet har alltid varit en tydlig linje i Junilistans politik och vårt nej till Lissabonfördraget grundar sig bland annat i att vi värnar den svenska arbetsrätten och alliansfriheten. Detta tycks vi vara ensamma om.

Lutti menar vidare att Marita Ulvskog skulle bära med sig hela den EU-kritiska delen av socialdemokratin till Bryssel. Detta förefaller inte troligt. Även om Ulvskog säkert har åsikter om hur EU kan förändras så är hon knappast en EU-kritiker.

Ulvskog stödjer Lissabonfördraget som Irlands befolkning sagt nej till och hon har uttryckt att några svenska undantag från fördraget som exempelvis den svenska arbetsrätten inte kan komma på tal.

 

De EU-kritiska socialdemokratiska väljarna kan alltså knappast räkna med att Ulvskog går emot partiets EU-vänliga linje i frågor som arbetsrätten.

 

De sittande svenska socialdemokraterna i EU-parlamentet tillhör, med vissa undantag av Anna Heed, kategorin ”ja-till-allt”. Det går inte hem bland svenska väljare och nu börjar socialdemokraterna få skrämselhicka inför nästa sommar.

 

Det finns egentligen bara ett parti som representerar dessa väljare och som vill se ett nytt, fräscht och modernt EU. Och det är inte socialdemokraterna.

 KG Svenson

styrelseledamot Junilistan

 

 Svar.

I Bryssel försvann Junilistan in i byråkratins dimmor. Inget blev gjort, inget kom ut ur partiets EU-kritik. Nils Lundgren, som drog hela lasset under valrörelsen och var den som ensam samlade ihop partiets 14 procent, hördes inte av. Klart att han tröttnade.

 

Lundgrens goda rykte och absoluta trovärdighet skapade Junilistan; dit kunde EU-kritiska socialdemokrater vända sig när det egna partiet spelade bort hela valrörelsen. Den valsedel som erbjöds blev ett välförtjänt fiasko.

Nu är Lundgren ersatt av Sören Wibe, men med all respekt; han har ingen folklig förankring. Wibe är ingen Lundgren. Junilistan därför inte längre något seriöst alternativ för EU-kritiska socialdemokrater. De väljer Ulvskog. Svårare är det inte.

 

Kennet Lutti

 

 

Mer läsning

Annons