Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krispanik

Annons

I går presenterade Riksrevisionen sin rapport ”Regeringen och krisen”, en drygt 140 sidor tjock lunta som beskriver hur det är ställt med regeringens styrning i fråga om krisberedskap. Och tyvärr är det inte en skrift som målar upp en sådär alldeles förtroendeingivande bild av regeringens förmåga att agera om Sverige skulle drabbas av en pandemi, kärnkraftsolycka eller andra apokalyptiska företeelser.

Annandagen 2004 blev en prövning av hur välordnat och funktionsdugligt Sverige egentligen är vid en extrem krissituation. Den nationella chocken över hur illa organiserat och politiskt tafatt vårt land faktiskt var blev stor. Men det hela resulterade också i ett välbehövligt uppvaknande. Rapporterna och analyserna som producerades efter tsunamin kring hur berörda myndigheter och enheter agerat, hur ledningsfunktionerna såg ut, hur regeringen agerat, det blev läsning som skapade klarhet i att vi var illa förberedda och att vi inte agerade i enlighet med förväntningarna vid fullbordat faktum. En nyttig lektion i samhällskunskap. Men en lektion vi aldrig borde ha tvingats genomlida.

Men tsunamikatastrofen visade oss också att våra antaganden rörande statens ansvar för oss inte överensstämde med hur ansvarsbördan faktiskt ser ut. Vilket också är viktig kunskap att bära på som medborgare. Vi måste även själva vara förberedda att hantera krissituationer.

Efter tsunamikatastrofen vidtogs åtgärder för att stärka den svenska krisberedskapen. De politiska bristerna som fanns annandagen 2004 har i dag åtgärdats. Till största del. Men trots detta finns det oroväckande nog ännu betydande brister enligt Riksrevisionens bedömning. Sverige skulle inte vid exempelvis en pandemi eller kärnkraftsolycka fullt ut kunna hantera en sådan kris.

Bristerna som ännu finns handlar om osystematisk och dåligt samordnad uppföljning av beredskapen, avsaknad av både en samlad bedömning av vår beredskapsförmåga och kostnadskalkyler för nödvändiga åtgärder, samt om brister i regeringens styrning av de berörda myndigheterna.

Vad innebär då detta? Riksrevisionens rapport kan egentligen sammanfattas mycket enkelt. Vi är fortfarande inte fullt rustade för att hantera en omfattande nationell kris. Regeringen är fortfarande, trots att vi genomlidit både Estoniakatastrofen och tsunamin, inte i skick att leda landet vid en katastrofsituation. Eller ännu enklare uttryckt; Vi är inte förberedda.

Så vad göra? Ja. Som medborgare är det tydligen läge att börja hålla tummarna och be för glatta livet i väntan på att bristerna åtgärdas. För skulle fågelinfluensaviruset mutera till att bli luftburet eller något av våra kärnkraftverk haverera á la Tjernobyl inom en snar framtid. Då är det uppenbarligen inte läge att förvänta sig något annat än kaos. Igen.

Mer läsning

Annons