Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krusbärn och kuriosa

/
  • Endast Sverige svenska krusbär har, förvisso. Men svenska är i ett större sammanhagn inte särskilt mycket mer än kuriosa och värdelöst vetande.

Annons

Utanför skiner solen. Men klassrummet är svalt den första dagen. Och till skillnad från vad jag trodde är jag inte äldst.

Inte ens i närheten. Snarare är klassrummet fyllt av människor i min egen ålder. Någon yngre. Någon äldre, mycket äldre till och med.

Vi som sitter där inne är vuxna. Men mönstren från skolan är ändå tydliga. Rollerna välregisserade som alltid. Alla finns där inne. Pojken som tar mycket plats och gärna skämtar, den tysta och ordentliga flickan, de blyga, de ambitiösa, de allvarliga och de prestigelösa.

Och när ingen talar ett språk börjar inlärningen med de vanligaste inledningsfraserna. Vad heter du? Hur gammal är du? Vad arbetar du med?

Och den kanske inte så särskilt mycket vanligaste inledningsfrasen Är du gift/skild/singel? som vår lärare obekymrat kör handuppräkning på. Hon är dock bara 25, så hon är ursäktad.

Efter fem timmar tillsammans i det där klassrummet vet vi följande om varandra. Att det finns en katolsk präst i klassen som bor i Rom. Inte i Vatikanen. Bara i Rom. Att kocken från Mexiko som nog faktiskt är en exakt kopia av snubben i filmen ”2 dagar i Paris” (Se den om du inte redan gjort det.) har varit gift, har ett barn, men numera är skild. Att den mexikanska flickan är advokat. Att det finns två läkare i klassen, en från Brasilien och en från Ukraina. Att den fryntliga herren från Australien är snickare. Att pojken med surfarlooken från USA till hösten skall läsa vid en av Frankrikes mest prestigefyllda skolor för statsvetenskap. Att flickan från USA är servitris. Att den italienske pojken är webdesigner. Att den ryska flickan gillar Chanel och läser psykologi. Att journalisten kommer från Sverige och gärna åker skidor.

Och det skrattas varmt i klassrummet. Vilket alltid, alltid är bra. För det innebär att det kommer vara tryggt att göra fel.

Alla vill verkligen. Men vi kan inte än. Så frustrerande att inte kunna uttrycka sig, inte hitta orden, inte veta vad saker heter, inte kunna förklara, beskriva, ironisera, skämta. Munnen är bakbunden av okunskap och hjärnan skriker irriterat ”Men hur svårt kan det vara egentligen?! Hoho?!”.

Utan ett språk, ingen personlighet, ingen förmåga att genom uttryck, val av ord och tonfall vara en person.

Istället för att enkelt och obehindrat exakt kunna få fram sitt budskap blir det många ööööh, ööööh. Och även om jag kommer lära mig språket kommer min accent skvallra, berätta att franska inte är mitt modersmål. Det vet jag redan. För accenter är mycket, mycket svåra att jobba bort. Vilket ju egentligen är helt ok.

Så där sitter vi. Alla med olika skäl att närvara i det där klassrummet. Från nästan alla världens kontinenter. Likheterna är förmodligen fler än olikheterna.Och tanken på hur scenen i det där klassrummet kommer utvecklas, hur våra språkfärdigheter kommer förändras av fem timmar om dagen, fem dagar i veckan plus de timmar som skall läggas på självstudier är ett fascinerande tankeexperiment. Vi kommer vara på en helt annan plats än vi är idag. Frågan är bara var.

Men det finns ingen anledning att skynda. Månaderna kommer ändå gå mycket fortare än vad som är önskvärt.

En sak har vi i alla fall gemensamt. Vi vill ha, eller behöver franskan.

Och till skillnad från de som... Ja, till skillnad från Adel till exempel, sitter vi alla där för att vi valt det. Inte för att omständigheterna tvingade oss att lära oss ett nytt språk i ett annat land än vårt eget.

Och en sak vet jag helt säkert.

Hade jag inte varit svensk. Hade svenska inte varit ett språk jag valt att lära mig.

För någon större nytta av att kunna ett språk bara si sådär 9 miljoner talar finns faktiskt egentligen inte. Inte i en värld befolkad av mer än 6 miljarder individer.

I det sammanhanget är svenska inte särskilt mycket mer än värdelöst vetande och kuriosa. Även om det finns de som lägger en ohygglig vikt vid det här med att endast Sverige svenska krusbär har.

Mer läsning

Annons