Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En inbjudande resa genom Sveriges otillgängliga vildmarker

/
  • SÖDERÅSEN. Parken söder om Ljungbyhed, Skåne, bildades 2001 och har djupa raviner och vidsträckt bokskog som särdrag.
  • SAREK. Det storslagna och viltrika högfjällsområdet i Norrbottens län var ett av de första att bli nationalpark 1909. Claes Grundsten är det som skildrar Sveriges nationalparker i text och bild. En bildningsresa med med informativa texter.

Sverige har 28 nationalparker (som nu blir 29 när Kosterhavet tillkommer), och i år fyller de 100 år. Ja, inte alla förstås, men det gäng som var de första parkerna att bildas 1909.

Annons

Förlaget Max Ström firar detta jubileumsår med att ge ut en mastodontisk fotobok av Claes Grundsten, som skildrar nationalparkerna i text och bild. Från skånska Stenshuvud till nordligaste Vadvetjåkka.

Kungen skriver förord. Och uppmanar oss att vårda och förvalta naturen och ”Jorden, vårt gemensamma hem”.

Det kan man förstås tycka vad man vill om. Rynka på näsan åt klyschigt anslag och nationell stolthet. Fast varför ska man göra det?

Claes Grundsten släpper ju in läsaren i 300-sidig skattkammare. Tänk att allt detta finns! Och att vi har bestämt att det ska få vara precis som det är, fredat från människohand och allehanda skövlingar och erövringar. Infrastruktur, vad är det?

”Sveriges nationalparker” är en bildningsresa. Texterna är informativa och föredömligt korta. Hårda fakta är placerade längst bak i en förteckning. Man får veta det man vill veta.

Fast lite förskönande är det nog ibland. Om vår lokala park och stolthet, Färnebofjärden, skriver Grundsten att den har en rik fauna. Men att den domineras av en svärmande, bitande liten blodsugare, framgår dock inte.

Må vara hur det vill med det. Jag får lust att åka till alla nationalparkerna ändå. Beta av dem en efter en. Särskilt nöjd är jag då över att redan ha avverkat Töfsingdalen, som Grundsten beskriver som ”extremt otillgänglig”.

”Sveriges nationalparker” köper man för fotonas skull. För alla hisnande vidder, för bergkammar och dalgångar. Klippor och vattendrag. Solnedgångar och disiga morgnar. Isranunkel och storlom.

På enstaka bilder är det människor med. Det hade jag gärna varit utan. Det stör mitt i allt det orörda.

En del människor vidhåller att de är ointresserade av ”naturen”. Det är obegripligt. En stunds bläddring i den här boken måste få hjärtat på även den mest inbitna stadsbo att smälta som isen i en vårig fjällbäck.

Mer läsning

Annons