Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

För flatan i tiden

/
  • 00-talets queerkrönikör. Kristina                                 Hultman skildrar ett smalt utsnitt av Sverige i sin roman ”Undersökningen”.
  • Föregångaren. Louise Boije av Gennäs. ”Stjärnor utan svindel”.

Annons

Det var på håret, men såhär med bara någon månad kvar till 2010 har vi nu fått en ”Stjärnor utan svindel” för 00-talet. Ja, Louise Boije af Gennäs lesbiska kultroman från 1996 om en kvinna som lämnar man och barn ute i fina förortsvillan för en annan kvinna, alltså.

I den romanen, med självbiografisk grund, krockade Sophies överklassvärld rejält med Kajas vänsterradikala, feministiska miljöer när de motvilligt blev kära i varandra.

”Stjärnor utan svindel” var – och är – en omistlig roman för tjejer på väg ut ur garderoben, mindre för sina litterära kvaliteters skull än för de teman den behandlar. Den kom efter partnerskapslagen, samtidigt med Eva och Efva men före Fucking Åmål och behovet av en bred populärkulturell skildring av lesbisk kärlek var skriande.

Att den var så i ropet då är begripligt.

Lite svårare har jag då att förstå hur det kommer sig att Kristina Hultmans debutroman ”Undersökningen” med undertiteln ”eller When i woke up this morning I felt so gay”, också den skriven med Hultmans egen livshistoria som förlaga, blir så uppmärksammad.

Inte är det för dess litterära kvaliteter (tyvärr, eftersom Hultman har ett språk som överträffar Boije af Gennäs med hästlängder), utan för att den handlar om – just det, en medelålders kvinna med man och barn som blir lämnad av sin man och kort därefter kommer ut som flata. Ni har säkert sett Hultman i tv-sofforna vid det här laget, en plats där debutanter på Modernista kanske inte flockas i vanliga fall. Komma ut-berättelsen är fortfarande outsägligt spännande. Jag vet inte om jag ska tycka att det är positivt eller bara nedslående.

Vad har då hänt på de tretton år som ligger mellan romanerna? Lagstiftning på en rad olika områden (rätten till insemination till exempel) förstås. Ökad acceptans, det får man nog säga.

Men när man läser ”Undersökningen” tänker man mer: queerteori.

Hultmans roman ligger nära den akademiska världen, med genusteorier, queerseminarier och föreläsningar med Judith Butler som typiska inslag. Flatvärlden tycks definitivt ha fått fler schatteringar, åtminstone i de kretsar Hultmans alter ego Clara Örtengren rör sig.

Fortfarande är det dock ingen barnlek att komma ut.

Clara möts av skepsis (alla tror att hon är obotligt hetero), måste ge sig ut i raggningsdjungeln och klubblivet, blir riktigt olyckligt kär i en brud som inte vill ha något förhållande, försöker febrilt lära sig alla koderna för vem som är vilken sorts flata och vem som har legat med vem, var lojaliteterna ligger. Och vilken sorts feminist det är okej att vara (inte radikalfeminist som Clara i alla fall), vilka teoretiker man ska ha som husgudar.

Ovanpå allt detta ska hon fortsätta vara mamma till Alice och Elias, och frånskild från Niklas med allt vad det innebär.

Det verkar rent ut sagt skitjobbigt att göra allt det här när man är fyrtio och har två ungar därhemma. Inte bara en gång drar jag en lättnadens suck över att jag har navigerat färdigt i genusdjungeln, trollbundits klart av Tiina Rosenbergs karismatiska föreläsningar/shower och slutat intressera mig för vilka koder som är okej i flatvärlden.

”Undersökningen” är strax under 600 sidor. Det är på tok för långt. Hultman skriver med ett behagligt inbjudande språk som gör att det känns som man är delaktig i ett intelligent och skvallrigt samtal. Det håller i ungefär 300 sidor, men sen tar syret slut.

Jag borde vara precis rätt målgrupp, men jag blir så trött av flatidentitetssnacket – som går alltmer på repeat – att jag kommer på mig själv med att vänta på de scener som handlar om Clara och hennes barn.

Det är få berättelser som motiverar ett sånt här omfång, och ”Undersökningen” hade tjänat på att vara avsevärt kortare.

Särskilt eftersom det är en så bra roman om man ser till det berättartekniska.

Hultman leker med det mesta; språket, kronologin, krockarna mellan verklighet och fiktion och inte minst tillkomsten av själva boken. Clara Örtengren arbetar nämligen på beställarens uppdrag just med vad hon kallar undersökningen – en bok om hur det är att komma ut som flata i medelåldern. Metafiktion på den allra mest grundläggande nivå, men ovanligt väl utfört.

”Undersökningen” kan ses som ett tidsdokument över ett utsnitt av 00-talets Sverige, nämligen den stockholmsbaserade, akademiska, feministiska och kulturmediala delen av flatvärlden.

Om det kan man tycka att det är smalt, och det är det förstås, men likväl fyller Hultman därmed en lucka – så värst många skönlitterära skildringar av de här världarna är vi inte bortskämda med. Livet må visserligen se rätt annorlunda ut för de flesta lesbiska i det här landet, men att skriva berättelsen om alla flator är en omöjlighet.

 

Mer läsning

Annons