Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hon frågar och frågar

/
  • Utan svar. Ann Jäderlund är en frågvis författare och det är inte enkelt att beskriva hennes texter.

Den långa boktiteln lyder: ”Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig i alla sina dagar”.

Annons

 

Här är en som står i duschen, tänker jag. Ann Jäderlund skriver inte exakt så, men jag ser det. En kvinna kanske, som låter vattnet rinna för att få bort allt som doftar kropp, minnen eller övergrepp. Hon gör det varje dag, kanske flera gånger, i en förtvivlad reningsrit.

Detta kopplar jag ihop med den förra diktsamlingens inledning och titel: ”I en cylinder i vattnet av vattengråt” (2006). Där finns en flicka på väg från barn till kvinna. Hon gör tårar i det rinnande vattnet, ”så blir jag färdig/ så gör van-såret ont”.

Ann Jäderlund har sen länge lämnat de sjungande besvärjelser som var författarskapets varumärke. Texten löper friare och är sedan länge satt i kursiv stil. Hon är ensam om denna lilla vridning av bokstäverna, med orden så ivrigt framåtlutade, som forskare koncentrerade över sitt material.

Men bibeln finns kvar som bas. Titelns retoriska fråga är inspirerad av Jesus, som i Lukas evangelium 9:25 säger: ”Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men får betala med att mista sig själv.” Detta går djupare än alla handväskdebatter och kritiken mot bonusar. Det handlar om att fråga sig vad liv och död är. ”Varför är vi inte i Paradiset?” lyder bokens inledande fråga. Inget svar, men nya frågor.

Vad är ett jag? Det finns i allt, i hjärtat och i solen och i all form. Du kan inte lämna din kropp, skriver Ann Jäderlund, men livskraften skall rinna ur, ”Och jaget som vi inte förstår. Och alla sinnen upplöses. Och de genomskinliga höljena som sluter sig omkring.”

Hennes dikt borrar i existentiella frågor, utan svar, för vi vet ju inte vad döden är. Vi är döende hela tiden. Mer frågor: ”Och från vad kan man komma loss? I någon som helst mening? Gärning?”

Även om rim och klanger är borta från dikten så finns där bildskönhet. Som i dikten om de sågtandade vita liljorna med sina ”flikar av underbar hets”. ”Smala bitar av sig själv. Vanmäktigt och utstuderat. Varför är de så underbara?”

Det går inte att enkelt beskriva dessa filosofiska, kryptiska texter, inte heller att rekommendera dem. De är till bara för dem som vill sitta stilla och meditera över vad vi aldrig kommer att förstå. Vara en våg, skriver Jäderlund. ”Mitt i korset. Då är det som om något lossnade inom en. Men vad kan det vara?”

Boken slutar med den frågan. n

Mer läsning

Annons